Så många gånger som jag har blivit besviken av att ha alkoholist till pappa... och endå känns det lika hårt varje gång. På något vis hade jag fått för mig att jag borde bli van och därför blev jag lika besviken/förbryllad varje gång jag blev ledssen...

Men tillsammans med min sponsor så inser jag att det inte alls är kontigt att reagera käsnlomässigt när man förväntar sig något som inte blir av.

Det jag kan göra är att se på hur det påverkar mig och göra val i livet så att jag fortsätter må bra...

Idag ska pappa komma och träffa Hugo första gången. Jag väntar med förväntan och hopp om att han verkligen kommer idag. Det skulle göra mig så glad.

Ibland vet jag inte vad som är normalt längre... För i min verklighet har jag gjort saker normala just för att det är MIN verklighet.

Oerhört tacksam att ha Daniels familj i mitt liv med. Att ha vänner som bryr sig. Att ha en egen släkt som jag älskar på mitt egna vis.

När är man egentligen RIK? Första svaret blir nog om man vinner pengar, men jag har insett att rikedom är så mycket mer!

Att få vara frisk och ha en frisk familj är en otrolig rikedom i mitt liv. Det är så synd att saker ska hända innan man inser att man ska ta tillvaka på varandra och njuta av det liv vi faktiskt lever.

Men så har vi verkligheten där vardagen träder in och med den så inser jag också att livet träder på och man går inte och är ständigt tacksam och lycklig. Men i grund och botten är det ju medvetenheten det viktigaste. Så länge vi är medveten om vad vi har i livet så kan vi också göra vårat yttersta för att njuta av vårat liv!

Även om vi inte går och är ständigt lycklig så vet vi ju vad vi har, på både gott och ont!

Och jag har så mycket i livet som jag är glad och tacksam för! Jag kom på mig själv med att ha väldigt många delar som jag drömde om när jag var själv. Även de jobbiga stunderna med att vara småbarns mamma så är jag glad.

För jag är rik!

Det är som min klika fäsman sa: "Katrine, det är en fin egenskap att få energi att hjälpa andra". Och jag håller med honom, så länge man tar sig själv och sin familj i första hand så är det väldigt fint att hjälpa andra tycker jag!

Och jag hjälper mer än gärna till när man känner att man får något tillbaka. Och det har jag verkligen fått! Dels så har jag sett på alla utmaningar som något utvecklande, men så mycket jag skrattat har jag inte gjort på väldigt länge!

Jag har saknar DIG så,och jag är så stolt över DIG för varje dag som går!! Om jag får vara en gnutta EGO så mår jag så otroligt BRA att ha DIG tillbaka!!

Men som min kloka sponsor sa "Det är skillnad på att älska och att tycka synd om någon". Och det här gäller ju även mig. För hur mycket jag än älskar DIG så orkar jag inte bli sviken en gång till. Jag orkar inte känslomässigt att du går tillbaka och man är orolig varje dag för hur det går för dig.

Därför tar jag en dag i taget och gläds för varje sekund jag får tillsammans med DIG!

Du vet vet, du är och jag älskar dig i massor!

Vad ska jag börja skriva för att uppfattas rätt, för att få fram det jag känner och tänker? För mig började allt när jag var 22 år och blev mamma för första gången...

Många saker hände i mitt liv och summan av kardemumman blev ev skilsmässa och svåra tankar och känslor när det gällde mitt eget barn. Men med mycket stöd och kärlek av min omgivning så blav allt trots allt bra till slut!

Idag har jag en väldigt bra och fin relation till Moas pappa och Moas och min relation är precis som den ska vara, upp och ned olika dagar beroende på både hormoner och starka viljor på olika håll;)

Men så för 7 veckor sedan kom mitt andra barn och tro mig, jag har varit rädd sedan det visade plus på graviditetstestet att samma sak ska hända igen!

Men känslorna infann sig, min och D´s relation är fortfarande precis som jag vill ha den och jag lever fortfarande det liv jag valt och som jag trivs med!

Men så för några korta sekunder kom kommer tankarna på att JAG ORKAR INTE MER! Kraften är slut efter många nätter av dålig sömn och kanske allt för stora krav på mig själv.

Och funderingarna blir IGEN...är jag ensam om detta?? Har alla det så jäkla bra HELA TIDEN och är humöret alltid på TOPP för "alla anra"??

Som tur är har jag även denna gång underbara människor i min närhet som delar med som om hur det var/är för dem. Och helt plötsligt känner man sig inte så ensam längre.

Och en sak har jag lärt mig den här gången. Det spelar inte roll vad för sorts "problem" man har- jämför dig inte med andra! För min oro kan verka som en bagatell för andra och virseversa... men i slutändan är det fortfarande JAG(Vi som familj) som ska klara av mitt liv...

Så jag konstaterar helt enkelt att det är OK att inte orka. Det är okej så länge jag kan prata om det och dela med mig av mina tankar.

Jag är oerhört tacksam och stolt att ha min fästman vid min sida, tack vare dig så orkar jag så mycket mer. Det enda som behövs är några timmars sömn och några uppmuntrande ord så lyser jag igen. Och då orkar jag vara mamma och sambo igen;)

Att vara medberoende är något som jag kommer att vara hela mitt liv. Men tillsammans med Alanon (som är en självhjälps grupp) så är mitt liv mycket mer hanterligt.

Dock så tror jag på att jag får de utmaningar jag behöver just när de sker, det är något jag ska lära mig eller bli påmind om.

Idag är jag väl medveten om att jag lever de liv jag så länge drömt om, jag har fått många av de saker jag ösnkat mig. Som en stor familj att älska:)

Men så ibland så får jag bli påmind om att jag ständigt måste jobba med mig själv. Och det är inte alltid enkelt... När förnuft och känsla säger helt olika saker till varandra, vad ska man lyssna på då?

Någon sa en gång till mig att jag måste tillåta mig att sörja det jag inte har eller fick, men också kunna glädjas åt det jag verkligen har. För mig är det en balansgång som ibland vickar över lite för mycket åt något håll.

Jag är OTROLIGT tacksam över de val jag en gång gjorde som gjorde att jag lever det liv jag gör idag! Jag älskar fortfarande vardagen med min familj även om det inte alltiod är på topp- men jag ÄLSKAR den!

Jag älskar att känna mig utmanad, sedd och älskad av Daniel. Jag älskar de framsteg jag gör och är tacksam över att jag ser dem!

Sedan finns det en del av mig som ÖNSKAR att vissa saker var annorlunda. Att hela min familj och jag kunde stå på samma plan och älska varandra för just de människor vi är.

Jag ÖNSKAR att sjukdommen alkoholism inte hade tagit ett grepp om våra liv så att vi lever med att vara medberoende. Samtidigt är JAG oerhört glad... ja, faktiskt glad över att jag är just den jag är. Men en alkoholist till pappa och nära och kära som är anhörig.

För utan allt detta skulle jag inte ha kommit i kontakt med alanon och alla de människor jag lärt känna på vägen. Jag skulle inte ha min sponsor och jag skulle inte leva dte liv jag gör idag.

Så det enda jag kan göra är att släppa taget om andra som inte vill se allt dte vackra. Jag släpper taget och HOPPAS verkligen att även de finner sinnesro i sitt liv.

I helgen har svärfar och älskade Daniel byggt farstukvist. Själv har jag försökt att ta barnen och laga mat och de sysslorna räcker och blir över. Men det har fungerat och vi har båda uppskattat det vi gjort för varandra!

För jag är jätte glad att ha en händig sambo, vi planerar hur vi vil ha det och VIPS så blir det faktiskt av! Änne en del som gör att jag älskar dig Daniel!;)

Förra året var vi på bröllop och det var då jag fick höra en låt som verkligen beskriver kärleken för någon. När man träffat den rätta och känner att man utvecklas tillsammans... En låt som sätter ord på hur jag känner för min älskade:)

Så lyssna och njut:)

Det har inte innan nu slagit mig hur grym barn kan vara mot varandra... Visst har jag sett att gränsen är hårfin innan skoj blir mobbing, och eftersom jag jobbar med barn så har jag även insett att mobbing sjunker längre och längre ner i åldern. Skrämmande, men sant!

Tyvärr är det nog så att man inte riktigt inser hur maktlös man är och hur ont det gör som förälder/närastående när någon man tycker om far illa...

Min kära underbara dotter har börjat en ny skola, och hennes syn är att alla ska vara med varandra och hon är inte heller blyg i att fråga om hon får vara med och leka.

Det här en är viktig syn jag har velat lärt henne, men det finns en annan sanning med. Och det är den att alla inte tänker så.

Det gör fruktansvärt ont att höra att hon inte får vara med och att hon tycker att några är elak med henne. Oavsett hur mycket kunskap jag har så tar mina mamma känslor över nu!

Som TUR är har jag en väldigt modig, positiv och frammåt tjej som söker nya vänner och inte ger upp! Hon är världens bästa!! Jag älskar dig Moa!

Daniel och jag står på sidan om och känner oss helt maktlös.. Menn med tiden löser det sig nog och om några dagar, veckor känns nog allt mycket bättre för oss alla:)

Det är inte lätt med nya omställningar, det tycker inte ens jag som vuxen! Huvudsaken är att man kan prata om det så finns lösningar till allt!

Så jag skänker en extra tanke till alla där ute som går till skolan, jobbet eller någon annanstans och har ont i magen, känner sig utanför och rädd. Ni är värd det bästa och klarar allt ni vill!!!

Tänk vad fort livet kan ändras, sedan jag bloggade sist är jag nu 2 barns mamma med lite mer livserfarenhet i bagaget:)

Den 23/7-11 födde jag vår Son Hugo och det är verkligen en erfarenhet som ag är stolt över! Jag är så stolt at jag vågade föda och lita på min egen kropp. För resultatet blev ju ett mirakel!

Jag kallar min förlossning en drömförlossning, dela för att jag utmanade mig själv på flera olika sätt. Men också för att den fick så bra!

Så det känns verkligen som om jag har lyckats med nåt nästintill omöjligt, typ ett maratonlopp som jag lyckades komma i mål på! JAG hade kontroll över min egen kropp och lät inte rädslan styra. Och för det är jag mäkta STOLT!

Dessutom hade jag en helt underbar fästman vid min sida som fick mig att tro på mig själv och som visste precis vad jag ville ha och behövde, utan att jag behövde säga något. Det kallar jag teamwork oh självvänner!;)

Förutom den stora grejen så har även mitt andra barn blivit STOR! Idag började hon på 6 års och gissa om hon var stolt när hon kom hem (SJÄLV!) från förskoleklassen idag!

Jag är så stolt att ha en sån fin dotter och att hon är MIN! Älskade underbara Moa, du är bäst!

De senaste dagarna har jag träffat vänner och det har fått mig att inse hur lyckligt lottad jag är i livet! Jag är så stolt att ha just er i mitt liv och över den relation vi har tillsammans!

Så summan av kardemumman är jag sjujäkla STOLT idag;)