Idag har jag laddat med energi. Älskling var ensam med Moa och badade medan jag fick egen tid och det gav så mycket! Tack Daniel!!

Åkte en stund på birsta och bara gick för mig själv. Sedan bar det av till alnö för att träffa brudarna. Och TACK ska ni ha för den energi ni gav mig! Verkligen, det var precis vad jag behövde.

Tänk vad bra man kan må i goda vänners sällskap och några goda skratt och kakor:):)

Senare på kvällen kom andra vänner på besök och drack kaffe. Och som pricken över i:et Moa superlycklig att få följa dem hem å sova hos Kaisa & Ebba. Stor tjejen min!

Så ikväll ska jag fokusera på mig själv med en bra fim och kanske något gott att stoppa i munnen. Och har jag riktig tur kommer älskling in när han känner sig klar med vår nya farstukvist!!!:D

Å just det, en liten uppdatering...jag var ju till barnmorskan idag. Och han har ÄNTLIGEN fixerats, ETT steg i rätt riktning iaf;) Även om jag inte alls känner några värkar..... men det sker när det sker har jag hört;)

För mig har det varit viktigt att tro på att allt sker av en mening. Och sedan jag började jobba med stegen så har jag insett att det har verkligen varit/är så i mitt liv.

Ibland har det kanske varit mer tröst än en tro, men det ger en trygghet i att allt är precis som det ska vara just nu...

Något jag vet att jag måste träna på är att leva här och nu. Hur ofta har man inte läst och hört om det uttrycket, men när jag ska tillämpa det i mitt liv så inser jag vilken egenskap det är att kunna just det!

Idag är det precis en vecka kvar innan det är beräknat en förlossning för vårat lilla hjärta. Och jag har väntat säkert i två veckor nu på att han ska komma! Så man kan ju helt klart säga att jag börjar bli otålig.

Och det är just i detta som sker, just nu, som jag inser att det är precis som det ska vara JUST NU! Jag behöver träna på att vara här och nu. Och mitt tålamod måste och få tränas. Och vilket tillfälle vore inte bättre än just nu inför förlossningen!

För det finns inget jag kan påverka när det gäller att våran nya familjemedlem ska komma. Det jag däremot kan påverka är vad jag gör med tiden medan jag väntar!

Och det här gäller ju faktiskt inte bara nu, utan i livet i sig! Om vi(jag) stänigt lever med en väntan på vad som komma skall så missar vi(jag) så mycket på vägen! Och det är det sista jag vill!

Så det som har hänt medan jag har väntat så förtvivlat är ju faktiskt små mirakel, och för det är jag tacksam!

Moa har haft en underbar semester med sin faster. Och när hon kom till oss så insåg jag vad tiden går fort! Hon är så stor, vilken stark personlighet hon har!

  Dessutom har jag haft tid att reflektera över mig själv, mitt liv och allt som sker. och det fick mig att känna tacksamhet!

Daniel har hunnit så mycket i vårat hem, som gör att jag(vi) trivs ännu bättre! Det blir så bra och jag trivs så otroligt!

Så all denna väntan har inte varit i onödan,det sker ju så otroligt mycket hela tiden. Frågan är bara om man väljer att se det?

...som en vän g av mig vid ett tillfälle jag verkligen behövde det. Tack!

Tänk vad olika låtar kan väcka både minnen och känslor...

Här är två stycken som handlar om mitt liv, men i olika skeenden....:) Dock betyder de väldigt mycket för mig!

... än att träffa vårat lilla hjärta som ligger och jäser i min mage;)

Jag drömmer om att träffa dig, längtar och trånar... och tänk den enda som bestämmer NÄR är du:)

För tre år sedan började jag att arbeta med de tolv stegen. De var lika okänt för mig som för många er som läser nu. Men idag inser jag att det är tack vare arbetet med mig själv som jag lever det liv jag gör idag.

Stegen handlar om att jobba med sig själv, inte få ett fascit över hur man lever när man känner en alkoholist vilket jag trodde när jag började.

Hittils har de flesta steg inte varit allt för svår, det har tagit sin tid men det har helt klart fått mig att vakna och se på mig själv med andra ögon. Men NU så håller jag på med det sjunde steget, vilket jag tycker är det mest utmanande arbete med mig själv som jag någonsin har gjort.

Inte nog med att jag ska komma underfund med mina posititiva och negativa karaktärsdrag, nu ska jag dessutom börja lämmna dem. Jag ska sluta med beteenden som jag inte längre mår bra av.

Inte så svårt tycker vissa, men allvarligt....Jag tycker vissa saker är jätte svårt att ändra på! Det är som att jags ka lämna något och inte alls veta vad jag ska ersätta det med. Svårt att förklara men nog har vi alla någon gång insett att vi människor är vanemänniskor som har svårt att bryta mönster.

Däremot GÅR det om man vill, det är jag helt säker på! Och jag är helt säker att jag kommer att fixa det här, det kanske bara tar lite tid. Men nu är jag redo!

Jag ser det faktiskt som en förmån att vara en enhörig till en alkoholist idag. Det har tagit tid att se mig själv på det sättet. Men utan min pappa som är alkoholist skulle jag nog aldrig ha kommit i kontakt med alanon, där jag får vara mig själv och alltid bli accepterad. För i en alanongrupp sitter vi alla i samma båt, och vet hur det är att ha en alkoholist i sitt liv.

Och hur många jobbar så pass mycket med sig själv att de kan göra upp en lista på positiva och negativa egenskaper och fortfarande känna att man är helt ok. Jag är jag med alla mina karaktärsdrag.

Att ha vänner har alltid varit viktigt för mig. Genom mina vänner så kan jag dela med mig av tankar och känslor, jag kan få känna mig speciell och även göra dem speciella för mig.

En vänskap är en sorts relation, inte alltid så enkelt som man kan tycka. Precis som i ett förhållande ska man hitta någon att dela intressen, tankar och ideér med. Och det är inte alltid så enkelt.

Men ibland säger det bara "Klick" om man bara finner varandra. Så naturligt och enkelt!

Och tänk, att JAG har fått upplevt en just sån vänskap. Idag kom jag på att jag är så glad och stolt över alla mina nära och kära som jag har någon sorts relation med. För jag har en relation till just DIG för att jag vill det!

Allt är inte bara svart och vit, jag har vänner i gråzonen också, och det är inte alls så "grått" som det låter. Jag menar bara att jag har väldigt många vänskaps relationer som jag mår bra av!

En del kan jag åka och fika med i flera timmar, andra pratar jag i telefon med och delar med mig om allt, vissa träffar jag ganska ofta medan andra kan det gå år innan vi ses. Men det är ju just dessa olikheter som kompleterar varandra och gör att jag tycker om var och en av er just för att vi har den relationen!

DESSUTOM jag har äran att ha vänner som står mig väldigt nära i livet. Som alltid finns för mig i alla lägen! Vi behöver inte alls tycka lika och det finns inget som måste underhållas, det är bara äkta vänskap! Och för det är jag tacksam!

"Kanske är det så att barn tidigt som har förlorat sin föräldrar har BRÅTTOMT att leva och förverkliga sina drömmar" var något jag hörde i sommar.

Daniel hade lyssnat på henne i "Sommar" i P1 och fixade så att jag kunde ligga ute i solen och lyssna på denna feminist som brukar blogga om sin vardag och kärlek till att baka bullar.

Och jag förstod vad han menade när jag började att lyssna... En människa som trollbinder mig för hennes ärlighet och tankar om livet. Och det var just när hon pratade om att vi som förlorar våra föräldrar tidigt i livet som hon fick mig att tänka.

Det är precis som att man inte ville missa något i livet när något sånt hände. Och just den insikten gav underbara Clara mig i ett radioprogram!:)