Härom natten blev jag otroligt tacksam över det liv jag lever idag. Och det fick mig att inse vilken väg både jag och de andra i min familj hargått tillsammans.

Men vissa steg i livet kan jag inte förstå helt ut, för jag har inte varit i den situationen själv. Och det är just att bli en bonus*****. Alltså någon som kommer in i ett barns liv och ska lära känna det lilla barnet och hitta egna vägar som fungerar för at familjen ska växa ihop.

I början när jag träffade Daniel var det jag som tog hand om Moa och ibland var han barnvakt. Jag tog hand om henne under alla vakna nätter eller när hon var sjuk...

Men så inser jag att idag är han lika van hennes ljud och behov som jag! Idag vabbar han lika självklart som mig. Och det här vill jag hylla och uppmärksamma!

Jag menar inte att en bonus mamma eller pappa ska få ett diplom så fort de "tar hand om" barnet. Men idag har jag insett att vägen till att hitta varandra och få starka känslor är inte alltid enkel eller lätt.

Men idag när Moa kan gå upp på natten och lägga sig brevid Daniel, eller att han är hemma med henne när hon är sjuk gör mig otroligt tacksam över hur vi alla har hittat varandra. Och älskar varandra på ett alldeles eget speciellt sätt;)

Jag älskar er Daniel & Moa!

Dessutom har jag haft lyckan att möta de som älskar Moa som vilket barnbarn som helst och som får mig att känan mig som en del av deras familj. Daniels mamma & Pappa med syskon är underbara:)

Just idag längtar jag enormt till den dagen vi får träffa vår nya lilla kärlek. Jag är nyfiken på vem vi kommer att få träffa och hur hjärtat ser ur. Jag LÄNGTAR!!

Just idag vaknade jag med ett leende på läpparna för mina kärlekar i livet! Daniel förgyller min dag och jag älskar dig. Då, nu och i framtiden för med dig utveckals jag som människa och känner att jag lever!

Just idag fick jag extra tid med mitt lilla hjärta för hon är sjuk. Men vi har sett film och haft mamma & Moa tid så jag har faktiskt njutit av dagen!

Just idag är jag extra mycket allt, och njuter av det:)

Ett sånt laddat ord, i olika vinklar! I helgen unnade jag mig att köpa en tidning (Föräldrar & barn) och hittade ett reportage om Hannah Graaf.

Där berättar hon att hon har tre barn med tre olika pappor och att man har så olika syn  på just detta. Henes syn är att hon aldrig skulle stanna i ett dåligt äktenskap utan att hon hellre väljer att gå vidare för att må bra. Och på så vis mår även barnen bra. När hon bloggade kunde hon få många anonyma hatkommentarer.

Och detta har snurrat u mitt eget huvud. Vilken syn har jag/vi på skilsmässobarn?! Jag kommer på mig själv med att reagera på familjer som har barn med olika pappor och mammor..trots att JAG själv har det!

För min erfarenhet är att om båda föräldrarna mår bra så blir det bäst i längden, även för barnen. Sen så kanske det stämmer att vi ger upp för lätt idag...

 Och jag vet att jag kommer att jag kommer att göra allt för att hålla min älskade familj samman. Jag kommer att kämpa de stunder som behöver mer energi och jag kommer att njuta av den "tråkiga" vardagen. För det är precis så här jag vill leva idag!

Menför de som väljer att gå vidare så vet jag att det är inget lätt val. Och trots att jag kan börja att reagera när jag ser någon som har gått skilda världar så är min grundsyn att de barnen kommer att få lika mycket kärlek och omtanke som alla andra barn!

För vem vill egentligen stå där själv med ett barn och känna att, FAN jag klarade det inte?? Men all ni ensamma mammor/pappor där ute. Kärlek är så mycket mer än en kärnfamilj! Jag beundrar hur ni klarar vardagen!(och vet att det är svårt ibland).

Så vad ville jag sägga med detta inlägg? Inte mer än att jag kom på mig själv med att reagera över nåon jag inte ens känner bara för att hon har valt att gå vidare. Så i samma stund inser jag att rädslan bottnar i en osäkerhet. För jag VET att det kan drabba alla!

Nu är det fredag, vilket innebär HELG! Tänk att denna dag kan vara av så stor lycka och glädje för så många! Jag har försökt att njuta av varje dag och ha tisdagsmys med lite gott ibland, men det är helt enkelt inte samma sak!

För en ehlg tillsammans med  min familj och andra nära och kära är en helt underbar känsla. I love it!

I helgen är Moa hos pappsen, men där har hon det helt klart bra. Vi fick låna henna några timmar och ha fredagsmys med färsk annanas och blodapelsiner så jag ska inte klaga;)

Ikväll ska älskling och jag göra tappas. Det har liksom blivit vår grej..vi lagar den tillsannans och äter läääänge med ljus och annat mys.

Dessutom har ju Moa och jag omstylat hemma så det är riktigt fiiint här hemma nu!! Välkommen att titta å fika lite;)

Min älskade lilla Moa. Det går inte att beskriva med ord hur mycket jag älskar denna tjej! Jag kan verkligen göra allt för henne och vill inte att något ska hända henne.

Inte ens de saker jag vet kommer att hända, som SKA hända för att hon ska utvecklas. Det handlar väl om att släppa taget och låta henne leva sitt liv...

Men IDAG förstår jag hur min egen mamma kände för mig. Och det gör mig fylld av glädje!

Ibland är jag så himla mycket vad jag en gång varit eller upplevt. Men att vara medberoende innebär ju faktiskt inte att jag/man när omänsklig. Utan ibland finns det känslor som kommer fram och om jag inte orkar att reflektera över hur jag ska agera för att göra "rätt"...

Så idag har jag helt enkelt bara bestämt mig för att vara en gravid kvinna som inte hade energo hela vägen och som behövde något mer än en tråkig vardag.

Det kan verka helt förvirrat att läsa, men jag tror att jag ofta överanalyserar mig själv för att allt ska bli så bra som möjligt- för alla. Men jag glömmer att bara KÄNNA. Det är faktiskt helt OK att känna sig ledsen, glad eller något annat utan att fundera vidare på det.

Och just idag hjälpte det att ta med Moa på IKEA och unna oss mat med efterrätt;)