Många känner till ordet och meningen med "energitjuvar". Jag tycker att man kan läsa mycket om det och budskapet är att man ska "göra sig av med" dem.

Helt klart är det så att det finns människor som tar mer än de ger, men en klok kvinna har lärt mig att se dem som mina läromästare!

Jag kan inte Skydda mig från dessa typer av människor, men om jag väljer att de på dem som mina läromästare så inser jag att jag lär mig något nyttigt om mig själv varje gång jag möter någon som utmanar mig.

Med lite distans så har jag även insett att just de människor har gjort mig till den jag är idag. De tar mycket energi, men samtdigt ger de något de inte ens vet om- tron till mig själv!

Jag kan helt ärligt säga att jag är mäkta stolt över att fira ett mirakel som just har fyllt ett år, VINCENT! Jag är stolt över att känna två tappra föräldrar som har orkat så mycket på ett år! Jag är stolt över den utveckling lilla prinsen gör! Men framför allt är jag stolt över att en sån liten knodd kan ge så mycket energi och en tankeställare över livet!

Du lilla Vincent hade bestämt dig för att stanna. Du klarade något som inte många gör och för det är jag så stolt över dig! <3

Och det är just såna händelser som får mig att fundera lite extra på livet och än en gång över vikten av att vara "här & nu". Om jag ständigt ska oroa mig över morgondagen så lever jag ju inte NU. Om jag ska må dåligt över det som HAR hänt så lever jag inte heller nu!

Men att lev ajst här och nu tycker jag är en svår utmaningen som jag ständigt behöver bli påmind över!

Japp, igår gjorde jag det....med blandade känslormen helt klart fylldes energin på. Jag drack lite vin med några vänner!

För visst är det så, att fast jag är mamma katrine så behöver jag, KATRINE egen tid å energi. Jag behöver vuxet sällskap och bara få vara ett tag...

Dels var det blandade känslor att dricka vin. Ska jag, ska jag inte? Vad ska andra tycka? Hur kommer jag att må? Men med fascit i hand så gjorde jag rätt. För MIG!

Jag fattade beslut att sluta amma på nätter eftersom han ändå behöver ersättning. Och då känns det OK för MIG att ta ett glas vin. Och jag hade riktigt trevligt!=)

Dels har jag svårt att "lämna" min familj. Jag har en 6 åring som är ganska duktig på att få mig att känna mig dålig om jag åker bort just nu. Och dels vill jag inte missa en enda sekund av min kära familj!

Men det är som någon sa, att om jag gör något för mig och blir glad så gynnar det även min familj. Glädje smittar;) Det ska jag bli bättre på. För min älskling uppmuntrar mig och det är just så jag vill ha dte i ett förhållande. Kärlek;)

Och idag blir det alanon medan Moa är på dans. Det är kvalitetstid det!:)

När moa föddes 2005 var caffelatte mammor inne. Man skulle dricka kaffe å fika med vänner som också var hemma å var mammor. Även om jag mest kände mig ensam för att jag var så ung så kan jag intyga på att caffelatte imponerade på mig.

Men idag går jag hellre ut och gå med mina vänner. Vi äter lunch hemma hos någon (TACK SANDRA!!!!) istället för att fika ute på stan. Och det här vill jag hylla för jag ÄLSKAR det!

Samtidigt som man rör på sig får man träffa vänner och prata av sig lite. På så vis får man mer energi, mer pengar i plånboken och mer kvalitetstid med vänner. Love it!

Det är så stor skillnad å att bli mamma när man verkligen är redo för det. Nu säger jag inte att det är kopplat med ålder, vi är alla olika! Men för mig handlar det om att fler än jag går hemma, man är inte ensam. Det handlar om att jag är tryggare i mig själv och vågar be om hjälp.

På så vis njuter jag mycket mer den här gången, allt är inte lika skrämmande. Däremot kan jag säga att "myten" om att man får "tvärtom" morför första stämme rpå mig. Han är liiite mer krävande, liiite mer bestämd och sover liiite MINDRE! Men ändå tar jag det med ro och vet att det inte är för alltid. Moa var ju hur lätt som helst när hon blev fyra.....:-O

Men vad gör det om hundra år?=)

  Igår kom min pappa och vi åkte och plockade svamp. Nu har han äntligen träffat båda sina barnbarn! Blev så glad:)

Så många gånger som jag har blivit besviken av att ha alkoholist till pappa... och endå känns det lika hårt varje gång. På något vis hade jag fått för mig att jag borde bli van och därför blev jag lika besviken/förbryllad varje gång jag blev ledssen...

Men tillsammans med min sponsor så inser jag att det inte alls är kontigt att reagera käsnlomässigt när man förväntar sig något som inte blir av.

Det jag kan göra är att se på hur det påverkar mig och göra val i livet så att jag fortsätter må bra...

Idag ska pappa komma och träffa Hugo första gången. Jag väntar med förväntan och hopp om att han verkligen kommer idag. Det skulle göra mig så glad.

Ibland vet jag inte vad som är normalt längre... För i min verklighet har jag gjort saker normala just för att det är MIN verklighet.

Oerhört tacksam att ha Daniels familj i mitt liv med. Att ha vänner som bryr sig. Att ha en egen släkt som jag älskar på mitt egna vis.

När är man egentligen RIK? Första svaret blir nog om man vinner pengar, men jag har insett att rikedom är så mycket mer!

Att få vara frisk och ha en frisk familj är en otrolig rikedom i mitt liv. Det är så synd att saker ska hända innan man inser att man ska ta tillvaka på varandra och njuta av det liv vi faktiskt lever.

Men så har vi verkligheten där vardagen träder in och med den så inser jag också att livet träder på och man går inte och är ständigt tacksam och lycklig. Men i grund och botten är det ju medvetenheten det viktigaste. Så länge vi är medveten om vad vi har i livet så kan vi också göra vårat yttersta för att njuta av vårat liv!

Även om vi inte går och är ständigt lycklig så vet vi ju vad vi har, på både gott och ont!

Och jag har så mycket i livet som jag är glad och tacksam för! Jag kom på mig själv med att ha väldigt många delar som jag drömde om när jag var själv. Även de jobbiga stunderna med att vara småbarns mamma så är jag glad.

För jag är rik!

Det är som min klika fäsman sa: "Katrine, det är en fin egenskap att få energi att hjälpa andra". Och jag håller med honom, så länge man tar sig själv och sin familj i första hand så är det väldigt fint att hjälpa andra tycker jag!

Och jag hjälper mer än gärna till när man känner att man får något tillbaka. Och det har jag verkligen fått! Dels så har jag sett på alla utmaningar som något utvecklande, men så mycket jag skrattat har jag inte gjort på väldigt länge!

Jag har saknar DIG så,och jag är så stolt över DIG för varje dag som går!! Om jag får vara en gnutta EGO så mår jag så otroligt BRA att ha DIG tillbaka!!

Men som min kloka sponsor sa "Det är skillnad på att älska och att tycka synd om någon". Och det här gäller ju även mig. För hur mycket jag än älskar DIG så orkar jag inte bli sviken en gång till. Jag orkar inte känslomässigt att du går tillbaka och man är orolig varje dag för hur det går för dig.

Därför tar jag en dag i taget och gläds för varje sekund jag får tillsammans med DIG!

Du vet vet, du är och jag älskar dig i massor!