Varför ska det vara så svår att tro på sig själv, att allt kommer att lösa sig till det bästa JUST FÖR MIG?

Varför ska tron till att jag inte behöver göra allt för att lösningen ska komma, utan ibland bara släppa taget så kommer lösningen snabbare?

Varför strävar jag alltid att leva livet, när man var sekund, minut, timma...gör det VARJE DAG! Frågan är väl HUR man lever det, för sig själv eller någon annan?

Många gånger tycker jag att man(tror faktiskt att det gäller många generellt) kan gärna stötta en vän som är ledssen och bara VETA att allt kommer att lösa sig. Man vet att lösningen kanske inte finns just här & Nu, men den kommer med tiden! Just här och nu kan man bara vara och stötta sin väg. Tro på henne/honom när de själva inte gör det...

Men vad skulle krävas för att JAG tror på mig själv och livet i en sån situation?

För mig handlar det nog om att verkligen släppa taget och inse att jag inte kan styra allt. Det som sker, sker av en anledning även om den kan vara svår att se just DÅ.

Livet är till för att levas här och nu! Och det handlar inte om att vara lycklig varje sekund, se mening i allt som sker. Ibland har man bara tråkigt med, och även det är livet! Ofta är det just den tiden som ger en annan syn på saker och ting.

Det är genom att stanna upp och låta allt bara flyta på som man kommer till insikt.

Ikväll ska jag vara med en vän och verkligen bara vara. Känner att jag behöver det nu, och ser med förhoppning fram emot vad just detta lugn gör för mig...:)

Lycka är det ord som många vill uppnå idag. Det är en känsla vi gärna ständigt VILL känna hela tiden. Men riktig lycka är när man känner att hela känslan är RÄTT, när man känner att man lever och att det känns så bra JUST NU!

Att vara glad är en sak, att må bra en annan... men lycka är ljusglimtar i livet som verkligen förhöjer. Det är av lycka jag känner mig som mest levande och känslan sitter kvar länge och ger så mycket..

Tillfällen så jag kan säga att jag verkligen känt lycka i livet är när jag tog mitt körkort och klarade det. Jag ställde mig på torget i Ånge och skrek av lycka!

Jag kände lycka när jag fick en språkresa av en nära vän när jag var yngre och det var en enorm känsla,

Lycka är ju självklart när man får barn. Men den totala lyckan för mig var när jag hade förstått att jag var gravid och kände en spark av liv i min mage. En rysning gick genom hela kroppen!

Såna stunder i livet är som självklara i att känslan var lycka. Och så har vi idag, då jag vet och känner att det är just LYCKA jag känner. Och känslan kommer av att jag har arbetat me dmig själv väldigt hårt ett tatg nu. Egentligen i några år. Och just nu står jag upp för det jg känner, det JAG känner. Och att dessutom ha någon som uppmärksammar mina framsteg är enormt. Lycka, jag säger bara lycka!!

Jag skulle vilja drömma mig bort. Kunna leva i min drömvärld där allt bara är lätt... Är det lätt så är det rätt & är det rätt så är det lätt... Mycket tänkvärt. Gör nog saker svårare än vad de är. Överanalyserar, tolkar och gör det hela till ett stort trassel!

Idag var jag på Paradisbadet med Moa & hennes vän Labolina och hennes mamma. Det var en riktigt bra dag som gav mig mycket. Mycket energo och bra tankar!

En sak är säker. Det är viktigt att kunna förstå vilken känsla jag har, och av den försöka få fram vilket behov jag har...

Nu har jag helt, och jag väljer att ägna den enbart åt mig själv! Ikväll tänder jag ETT ljus. Ett ljus till min "högre makt", vilket just nu får stå för mamma. Kära mamma hjälp mig att fatta rätt beslut so jag kommer att må bra av. Hjälp mig att vara orädd och öppen. Hjälp mig bara just nu!

Jag är en av de människor som står för att jag inte alls tycker att det är lätt att finna svaren inom sig själv. jag tror på att det enbart är jag som har mina egna svar. Men jag har SÅ svårt att finna dem ibland!

Så nu ska jag göra något nytt. Jag ska bara försöka släppa taget och låta allt ta sin tid. Inse att jag helt enkelt inte har svaret just nu och tro på att altt kommer att lösa sig!!

Varje dag börjar jag med att läsa ur en bok, som heter "din är dagen". Där står alltid något intressant som får mig att tänka till. Idag löd frågan: Hur får jag nytta av den stund jag har för mig själv idag?

Eftersom jag känner att jag behöver bara vara nu. Behöver min egen tid för reflektion och tankar så valde jag redan igår kväll att jag skulle ge mig den tiden. Och då blir frågan intressant. Eftersom jag tror på att allt har sin mening. Nu är mening att ha Katrinetid. och för det är jag stolt.

Fick nyligen höra att jag ofta pratar om att " allt har sin mening". Jag funderade på saken och kom underfund med att det här är något jag tror starkt på. Något jag faktiskt vill och vågar tro på! Och vad härligt att inse det, när man inte ens kan svara på vad man själv ska äta just idag.

När man inte har svaret på hur jag ska göra just nu för att det ska bli bra, eller svaret på alla de frågor jag ständigt ställer migs jälv så är det SÅ skönt att ha svar på just den här frågan. För det ger även tröst!

Ikväll har jag börjat jobba med mig själv. Jag har börjat med de 12 stegen och det känns helt underbart!! Så otroligt stärkande och befriande.

Har lite mer tro till livet, till att jag kommer att lösa sig. Är helt säker att det här kommer att bli en enorm resa att göra för mig själv. Jobbig, men så givande. Det är jag SÅ övertygad om!

Det finns nog inga ord som kan beskriva vad det är jag gör i mitt arbete. Men målet är helt enkelt att må bra i mig själv och inte i andra.

Jag har helt klart påverkats av att växa upp med en alkoholist som pappa. Det kallas att vara medberoende. Nu när jag accepterat de svåra orden återstår läkning, och det är jag redo för nu.

Jag är redo att tillåta mig själv må bra. Förlåta mig och andra som sårat. Acceptera hur mitt liv sett ut och med öppna armar välkomna framtiden!=)

Men hur svårt kan det vara?? När man har tänk på saken hundra gånger. När man varit med om saker som man vet är dåligt för en själv. När man har drömt om sin högsta önskan... Men när kommer det att slå in & är det egentligen vad jag vill ha??

Tankarna snurrar i skallen och jag är bara förvirrad. kan inte fatta ett endå beslut. Kan inte tänka, diskutera eller ens försöka hitta min sanning... För just nu vet jag inget om något!

Antar att det är nu jag bara ska släppa taget, ta en dag i taget och tro på att allt ordnar sig. Men HUR?? Nu skulle det var så underbart skönt att någon bestämmer åt mig. Fattar ett belsut som blir mitt bästa... Å lika svårt som det låter, lika omöjligt är det.. Bara jag vet vad jag behöver...

Kommer jag någon sin att få min dröm? Den del av mitt liv jag tror att jag mår bra av och kan ta åt mig av idag? Kommer jag att få och kunna ta emot den äkta kärlek jag så ofta drömmer om och trånar efter? Eller är det bara så att jag alltid kommer att följa  mina gamla spår.. välja samma val hela livet..och ta det kända och trygga framför det nya och nog helt underbara...??

För varje dag jag känner mig svag inser jag hur viktig alla nära är omkring mig. Nu gör mig hel!

Mitt jobb betyder mycket. Dels för att jag gör något jag verkligen tror på och tycker om. Men även för att jag får vara mig själv, känner mi verkligen omtyckt för den jag är. Katrine. Inget mer eller mindre, bara jag med ALLA mina sidor. Tack alla underbara ni!!

Och mina vänner! Har sagt det förut, ni är helt klart som en familj för mig! Jag är så glad för er allas lycka. Där ni nu står i livet och delar med mig. jag känner mig speciell och lycklig!!

Och min kära syster. Jag älskar dig, det gör jag! Stolt över dig, glad över oss=)=)=)

MOA min älskade MOA..grattis på namnsdagen! Ditt namn betyder lilla Mor..Åh vad det stämmer. Ibland är det som att se min egen mamma. Med samma beslutsamhet, vilja och glmten i ögat! Jag älskar dig av hela mitt hjärta!!!!