Har ni någonsin varit med om att kämpa hårt för någonting? Man kan ha jobbat med en viss sak, mot ett vistt mål under en väldigt lång tid och så plötsligt så står man där en dag och känner att nu- NU HÄNDER DET!

Sedan kommer ett tomrum som jag inte alls var beredd på. Hur kan det vara så att man kämpar så hårt för något och när man väl börjar att få det så infinner sig inte lyckan. Jätte konstigt!

Det är som om jag förväntade mig euforisk lycka och inser att det inte var så stort om jag trodde. Det var könt och jag blev glad, men mer än å blev det inte. Och det kanske är helt OK! Det handlar snarare om att acceptera var jag står nu och fundera vad jag ska fokusera på.

Jag är oerhört tacksam att ha nära & kära som gör att jag utvecklas. Tack vare er inser jag vad jag trivs med livet och vad tolt jag är över mina egna framsteg.

Desutom händer det mycket som jag mår bra av just nu, och jag får dela det med människor som betyder mycket för mig.

Mycker kärlek till er alla!