I helgen fick vi besök och hade riktigt fredagsmyyys med öl, pizza & hockey. Dessutom hade älskling överraskat med röda rosor när jag kom hem efter jobbet så jag blev riktigt ompysslad hela fredagen!=)

Idag blir det tjejfest för Moa och mig så jag ser fram emot en riktig skoj och god(!) lördag! Härligt att vara med vänner och bara ladda batterierna!

Förutom det så rullar tidne på, och ma blir verkligen medveten om det nrä man väntar en ny i familjen! För nu är det bara 9(!!) veckor kvar innan våran lilla prins kommer och förgyller vårat liv. Och det är med blandade känslor jag inser detta!

Det är oerhört spännande att möta den vi så länge längtat efter men också skrämmande om man tänker på hur allt kommer att bli. Hur grejar man det liksom?;)

Men i grund och botten känns allt bra, för jag får dela händelsen med de jag älskar mest på jorden...MOA & DANIEL!!

Igår hade jag och Daniel en jätte mysig fredag! Vi minglade lite på stan, handlade tillsammans och sedan gick vi å satt oss på 1891 och tog ett glas gott att dricka var( för min del njöt jag av den citronskivan jag fick till min sprite;). Det kändes precis som förr, som VI, som någon jag verkligen behövde!

Vi tog kvällen som den kom och åt jätte god mat ute! Vår lilla runda avslutades på nya Olearys där vi satt i några timmar och bara skrattade och hade det allmänt GÖTT!

Så härligt att kunna göra en sån här sak efter 2,5 år och fortfarande känna mig NYKÄR!:) Det är sant, Daniel får mig ständigt att upptäcka nya sidor av både honom och mig själv!

Och igår insåg jag hur mycket jag uppskattar vår vardag tillsammans, för det är just den jag ville dela tillsammans med någon. Och nu har jag hittat honom, helt klart!;)

Lilla krypet i magen växer och vi LÄNGTAR till vi får träffa honom...(?) Samtidigt som vi alla tre tar hand om varandra och njuter lite extra den sista tiden vi "bara" är tre:)

Vad innebär det att jobba med sig själv? För mig har det varit en resa med många känslor! Just nu handlar mitt arbete om att se på mig själv med ärliga ögon och inse vilka brister jag inte vill ha kvar och jobba bort dem.

Det är inte alltid lätt att agera eller styra sina känslor som man har använt hela sitt liv. Så därför går jag in i uppgiften med både rädlsa och lättnad!

När jag läste hela min "resa" så insåg jag vilket enormt arbete det är tt jobba med sig själv. Hur många är så pass medveten om sina egna styrkor och brister?  Det har varit väldigt nyttigt för mig och jag har tydliga mål med vad jag vill i livet.

Just idag mår jag bra. Jag längtar till vår nya familjemedlem kommer samtidigt om jag njuter av att bara vi 2 eller vi 3 och njuta av det!

Våren är här och solen skiner. Daniel och jag har haft en bra påskhelg tillsammans och vi har nog båda två börjat "bona" för framtiden. Skillnaden är att jag tvättar bebiskkläder och gör iordning medan min kärlek river väggar och gör hallen större;)

Så jag fortsätter att njuta av dagen, livet och min "resa"!

Liten i magen kan både höras, kännas och låta!

Var till barnmorskan idag och vår lilla kärlek hade en hjärtslag på 145. Han verkade må så fiiint=) Dessutom hade han växt bra och sparkar så vi känne rhan varje dag!

Det känns så bra att veta att allt är bra där inne och att jag kan helt och hållet lita på min känsla av hur jag själv mår.

Ska lyssna på mig själv mer så därför sitter jag och skriver ansökan om att få till graviditetspenning. Det skulle göra så mycket att få jobba halvdagar den sista månaden. Vi får se vad försäkringskassan tycker.

Personligen är det verkligen delade känslor. Eftersom det är de sista dagarna på min arbetsplats med. Sedan kommer ju varken jag eller Moa att gå kvar...

Men det är väl så det är, och jag är helt säker att allt har en mening!

Jag fyndade lite påskkläder till mig och Moa idag, det är en rejäl bonus att jobba på samma förskola se jag får se henne jämt! Óch sepciellt när det är olika traditioner;)

Snacka om att man som famij "växer med graviditeten". För varje dag som går så känner jag mig mer och mer redo för att bli en 2 barnsmamma(!!). Tanken är inte lika skrämmande längre och jag längtar otroligt mycket till vi får träffa vårat lilla hjärta!

Och min underbara MOA växer in som rollen av att bli storasyster! Hon tar hand om mig så fint och frågar massor av saker! Idag när vi hade handlat fick jag INTE bära in den tyngsta kassen eftersom jag har ont i ryggen. Så hon släpade och kånkade in den med all kraft hon hade! Underbara MOA, mamma älskar dig!

Och Daniel bonar här hemma, bygger om i hallen och gör allt för att vi ska få ett sånt bra hem som möjligt! Älskar dig för det!

MEN så kommer det en sak med en graviditet som jag inte har försonats med. Och det är allmänhetens fräcka kommentarer om ALLT! Helt plötsligt blev man öppen egendom som det får pratas hejvilt om!

Ena dagen får jag höra hur liten jag är medan andra dagen kommer 2 kommentarer om hur stor jag blivit och att det absolut måste vara 2! Kommentarerna är både sårande och fräcka tycker jag. För en sak är säker. Oavsett om man går upp lite eller mycket, har stor eller liten mage, mår bra eller dåligt så  är det ju JAG och min familj i slutänden som det drabbar.

En vänlig omtanke skulle ge så mycket mer energi....

Så nu har hormonkärringen skrivit av sig, och är inte alls lika bitter som det låter;) Men det är min personliga åsikt att en gravid är vacker oavsett vad. För det kommer något så otroligt vacker ut av den- ett nytt liv!!

I helgen fick jag reda på att jag skulle packa väskan för vi skulle ha en weekend borta tillsammans... Och nu sitter jag och bloggar på ett hotellrum i Uppsala medan jag dricker bubbel och äter lite snacks.

Daniel har ordnat allt så fint!! På vägen stannade vi och fikade på en jätte fin och mysig rastplats och trots blåst så sken solen upp och han hade gjort jätte mumsigt fika med en kopp kaffe!

Det här kallar jag riktig LYX!! Det enda vi har bestämt vidare är att vi ska göra det vi känner för och ta dagen som den kommer!

I bilen på vägen hit fylldes jag av en sån där otroligt varm och skön känsla i hela kroppen. Jag känner verkligen att jag vill satsa allt på oss, att det här är RÄTT!

För oavsett överraskningshelger, lyv middagar eller en vanlig vardag med falukorv så känner jag att det är ett underbart liv jag lever! Du får mig levande älskling!

Är otroligt tacksam över den här helgen, men även för det liv vi har tillsammans! Jag älskar dig av hela mitt hjärta!

Vilken blandning det är med en gravidkossa som bara sprutar hormoner (JAG) och en sexåring som beter dig som en minitonåring. Då finns inte alltid orken och lugnet kan jag säga...

Säget inte heller att jag är stolt eller nöjd över hur jag betedde mig, men orken fanns bara inte. Moa skrek, jag stängde in mig och tyckte mest synd om mig själv.

Men så kom min kärlek, min räddande ängel. Min familj! Daniel tog över och han gjorde det SÅ bra! Moa kom och bad mamma om ursäkt och det kan jag säga sitter LÅNGT inne!

Så skönt att ha någon att dela dessa stunder med, som kan ta över och låta mig hämta andan. Jag är otroligt tacksam över att han fanns där för både Moa och mig idag!

Han är väl värd en AW med lite god mat och dryck i morgon. Jag älskar dig Daniel, helt klart lite mer för varje gång en sån här sak sker. Det är magiskt och jag känner hur vi som familj växer:)

Det är inte lätt att älska en alkoholist, oavsett vilken relation man har till han/henne. Man väljer inte vilken mamma eller pappa man får och man kan inte alltid styra sina barn val i livet. Sedan finns det dem som träffar in livs stora kärlek och inser att det inte alltid räcker med att älska någon...

Att växa upp med någon alkoholist i sin omgivning påverkar, och många blir själv sjuka i sitt medberoende. Man skapar sig karaktärer, metoder, handlingar för att klara av den "verklighet" man befinner sig i.

Jag tycker aldrig jag har haft svårt att prata om att min pappa är alkoholist, och jag har inte alltid trott att det ska ha påverkat mig så pass mycket som det har i livet.

För när man växer upp med en alkoholist till pappa är det många bitar som kommer att fattas i det vuxna livet. Även i barndommen. För mig har inte alltid tryghhet, ärlighet och den ovillkorlösa kärleken varit en självklarhet.

Men det finns verkligen hopp och helt klart kan alla välja att gå sin egen väg i livet. Personligen tycker jag inte att det har varit varken lätt eller smärtfritt. Men idag känner jag att jag lever precis det liv jag valt att göra. Och bara den tanken får mig lycklig!

Jag kan bara prata för mig själv, men även om en alkoholist sårar och tar så mycket energi så har jag aldrig slutat älska min pappa. Jag hatar hans alkoholistiska personlighet. Men min riktiga pappa älskar jag över allt annat!