En vän sa just till mig att dela livet med mig innebär MYCKET känslor. HOn menade att jag är en väldig känslomänniska och att det händer mycket i mitt liv. Det innebär många känslostormar med mycket känslor, både bra och dåliga.

Samtidigt som hon var väldigt nog med att poängtera att det var just därför hon älskar mig som vän. För att jag ger väldigt mycket tillbaka och jag visar verkligen vad jag känner.

Jag kan nog hålla med om detta. Jag är nog en människa man tycker om eller så har man nog väldigt svårt för mig. Jagär VÄLDIGT känslosam och VÄLDIGT mycket av allt när jag väl är det:)

Det är verkligen till min fördel och jag kan se det som en styrka idag. För att alla mina tårar, mitt skratt, min ilska och min rädlsa har räddat mig för att bli bitter och grävt ner mig i skam. Istället har jag tillåtit mig att KÄNNA och på så vis kunnat gå vidare.

Det finns många fruktansvärda sjukdommar som förstör och tar ifrån oss nära som vi älskar. Alkoholism är en sjukdom som jag att ingen fick uppleva, inte ens om jag hade några fiender.

Alkoholism förstör en fin människa och fram kommer istället ett känslokallt monster som bara livnär sig på alkohol, andras känslor och genom att manipulera. Men sjukdommen förstör så mycket mer än bara alkoholisten. Den förstör för människor runt om människan som är drabbad, den förstör i flera generationer och den sätter djupa ärr även i de som inte dricker.

Jag tror nog att många som inte har någon alkoholist i släkten kan tycka att vi anhöriga kan verka känslokall. men om sanningen ska fram så måste man försöka ta fram förnuftet och lägga känslorna åt sidan för att orka och överleva med livet tillsammans med en alkoholist.

Jag älskar min pappa över allt annat. det gör jag oavsett allt som hänt. För idag vet jag att han har gjort sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Han har sitt bagage som gör att han är den han är och gör de val han gör. och jag har min som gör att jag får göra val så att jag mår bra och lever det liv jag vill leva idag.

Jag önskar att jag hade makten att hjälpa andra, då skulle valet vara enkelt- min pappa skulle inte vara beroende av alkohol. Men så enkelt är det inte. Istället ber jag och tror på att allt löser sig till det bästa till slut.

Jag älskar dig pappa.

Läste just morgontidningen och insåg just vad GLAD man gör någon när man visar sin uppskattning. Att skriva  dagens ros till någon är väl en väldigt fin gest att man uppskattar någon!

Jag kan nog vara dålig på att vis att jag upskattar de människor som finns omkring mig. Men det GÖR jag, verkligen!

Jag uppskattar ni som finns ett telefonsamtal bort och när vi ses är allt som vanligt!

Jag uppskattarni som finns i min vardag och som älskar mig just för den jag är.

Jag uppskattar er som stöttar mig och lyfter mig när jag är nere, men även ni som gläds åt mig och skrattar när jag skrattar:)

Jag uppskattar er alla som jag mött i livet och som påverkat mig på något vis.

Jag uppskattar er som jag har som systrar och bröder, mammor & pappor, till och med mormor och morfar & farmor och farfar.

Tänk att jag har allt detta, och jag uppskattar det så mycket!

Jag tycker att det är väldigt fascinerande när jag möter människor som väljer sin egen väg. Det inspirerar mig och varje gång konstaterar jag att det är det enkla som kan vara så fruktansvärt svårt! Men i slutändan är det ju fortfarande jag som ska leva mitt liv med mina beslut.

Jag har haft lyckan att träffa många människor som påverkat mig med deras beslut och vilja. Jag har mött de som beslutat att få barn tidigt i livet och som lärde mig att stå upp för någon annan och vad kärlek är.

Jag har mött människor som beslutat att sluta dricka för att trivas med de liv de vill leva. Jag har även mött de som tagit beslutet att fortsätta dricka för att de anser att det är det bästa för just dem.

Jag har även mött de som träffat någon och valt just den kärleken för det är just DE som får dem att känna sig levande.

Jag har mött de som beslutat att sluta skolan för att satsa på någon de vill och tycker att de mår bra av.

Helt klart har jag haft lyckan att möta människor som har påverkat mig mycket i mina egna val i livet. Och för det är jag evigt tacksam- det är därför jag är den jag är i dag.

Enligt jantelagen får man inte/ska man inte sticka ut och tro man är bättre än andra. Det är inte okej att höja sig själv så man sticker ut och tycker att jag är riktigt bra!

Men vad innebär det egentligen? Är det verkligen inte okej att vara STOLT över sig själv när man har kämpat och är nöjd med vad man åstakommit! Är det inte okej att klappa sig själv på axeln och säga att det där gjorde du riktigt bra!

Jag tycker  faktiskt att det är helt OK, jag tycker till och med att vi borde bli bättre på det! För hur än det är så är det ju enbart jag själv som ska leva mitt liv med mina val!

Så idag ska jag erkänna att jag ÄR mäkta stolt över mig själv. För flera saker:)

Jag är stolt över att ha varit på arbetsintervju och är nu uttagen med en annan för att kanske få jobbet. det känns riktigt bra och lyfter mig högt!=)

Jag är stolt över att jag tog tag i mitt mående och började viktiväktarna så jag kommer i mina byxer igen. Och Hugo är bara fyra månader. DET känns så bra!!

Jag är stolt över de val jag gjort/gör i livet så jag lever det fina liv jag vill. Just här och nu.