Det spritter i hela kroppen av lycka för att vara just här och nu!

Ikväll bakade Moa pepparkakor och jag lussebullar. och det var en verkligen underbar upplevelse tillsammans med henne. Kärleken till henne är ovärderlig och jag är så glad att jag fick just dig MOA!

Det var Moa som lärde mig vad kärlek var, hur mycket mer jag klarar än vad jag själv tror. Kärleken är så mycket större än jag någonsin kunde föreställa mig!

Jag älskar dig! Jag älskar min familj!

Åter igen har jag fått övat på tacksamhet!! Daniel och jag var på en helt underbar resa tillsammans. Ångrara absolut inte att vi gjorde den, trots att vi saknade Moa enorm. Men vi FÖRLOVADE OSS!!

Och jag är verkligen såååå glad, det känns rätt i maggropen!

När vi kom hem fick vi min lägenhet såld, med vinst dessutom. Och för det är jag enromt tacksam.

Jag är så tacksam över livets guldkorn just nu. Vilket verkar vara stora guldkorn för tillfället. Men även för de små, underbara stunderna...

Som att få se Anna & Mattias på stan och få krama om dem! Eller att få somna brevid Moa som snusar sött....

Just nu är jag så nöjd..och SÅ TACKSAM!

Läste just en ny blogg som handlade om beroende och vägen ur det... Tänkvärt och väldigt intressant att höra en alkoholist skriva.

Jag har inte skrivit så mycket om just mitt medberoende. Det är något jag är och kommer alltid att vara. Men idag känne rjag mig starkare än någonsin.

Funderade just på varför hur vilken väg jag själv har vandrat för att ta mig dit jag är idag. Till en stark, modig och jordnära tjej som vågar lite mer.

Vägen har onekligen varit lång, men allt är relativt. För mitt medberoende har faktiskt varit längre. Jag är 27 och har vuxit upp med en pappa som är alkoholist och en mamma som var sjuk större delen av mitt liv. Så jämfört med det kan jag inte säga att jag har jobbar vidare länge med mitt medberoende. 5 år av mitt liv är inte ens en femtedel.

Och det är just så jag ser det idag. Om jag har tagit mig så här långt på 5 år, så kan jag ju bara må ännu bättre för varje dag som går!

Och med långt menar jag att jag lever ett liv som jag själv vill ha det. Jag börjar veta vem jag är och vad jag står för i livet. Jag har försonats med mycket av mitt förflutna och har en relation med den släkt jag har kvar.

Det är alla val jag har gjort för att må bra. Däremot kan jag bara önska och försöka få den relation jag vill och behöver, men jag kan aldrig ändra någon annan...

Det går nog inte en dag utan att jag funderar på hur allt hade varit om mamma hade levt. Men jag försöker se vad jag har och hur lyckan kommer på andra sätt:)

Jag har några gamla och några nya vänner i mitt liv. Med dem kan jag dela allt och målet är att följa, stötta och glädjas med varandra.

Jag har en bror och syster som jag har en relation med. Jag behöver dem och älskar dem just för dem som de är!

Jag har en pappa som jag saknar mycket och ber för. Man som jag verkligen är så tacksam att ha i mitt liv.

Jag har en UNDERBAR... helt enkelt VÄRLDENS BÄSTA Moa som jag älskar över allt annat! Och jag är så glad att känna så, glad att ha henne, lcyklig att just hon kom in i mitt liv!

Dessutom har jag en underbar livspartner, bästa vän som stöttar, utmanar och uppmuntrar mig att uppnå det jag vill här i livet! Jag känner mig så levande med dig Daniel!

Min kära svärföräldrar är inte att glömma! Sedan jag träffade dem var det som en pusselbit föll på plats. Jag fick det jag så länge drömt om, en familj!

Många bäckar så, men tillsammans är ni alla oersättlig för mig!