Jag vet att det är några av mina vänner som läser bloggen... Så jag börjar med att berätta varför jag är lite osynlig och okontaktbar just nu...

Jag är i sorg. Just så enkelt och så svårt är det. Det är en tid i mitt liv så jag behöver mycket tid för mig själv och har verkligen ingen energi kvar, ens till min familj:(

Det är en konstig situation att veta att man bara har sin pappa kvar en kort del i livet. Jag försöker ta tillvara på varje stund vi får tillsammans och jag ber om att orka detta.

Så jag är är inte social nu, jag hör inte av mig, jag är inte mig själv och jag orkar inte heller just nu. Så nu har jag berättat det, och hoppas ni har förståelse...

Kram

 

Jessica

1 april 2012 20:13

Skickar en STOR kram till dej <3

 

Sandra

2 april 2012 18:17

MASSA kramar från oss, vi tänker på dig!
<3 <3

 

Carro

2 april 2012 21:31

Klart vi har förståelse!!
Du vet att du kan ringa när du vill! stor kram till dig min käraste vän!

 

AnnaH

7 april 2012 20:03

Stooor kram till dej! Hoppas du finner ork å kraft att orka det du vill göra!! Vänner finns alltid kvar i tuffa tider!!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...