Ja, nu är det kämpigt att skriva. Att ens ha just detta att behöva skriva om är riktigt tungt...

Ibland vill jag bara inte ha rätt i saker jag känner på mig. Ibland skulle det vara så mycket enklare om allt bara flöt på. Men det är en omöjlighet att leva som ingenting, när smärtan är för påtaglig.

Hej jag heter Katrine och är medberoende, ikväll börjar jag med en tyst stund för de som ännu inte har tagit sig till något möte.........

Även de stunder då jag vill finnas och stötta verkar vara en omöjlighet. Varför undrar jag, innan jag börjar läsa sinnesrobönen...

 Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan. Och förstånd att inse skillnaden.

Jag kan inte känna eller jobba med de känslor en annan människa har, även om känslorna har med mig att göra. För det är bara jag som kan känna vad jag känner. det är bara jag som vet vad jag varit med om. det är bara jag som lever mitt liv. Ingen annans..

Nu blev allt så mycket klarare. Nu kom känslorna på en och samma gång. Men varför? För att det är just känslor, eller för det jag just nu inte kan få? Jag känner mig osäker på allt nu. Mina känslor, tankar, drömmar. Lite rädd och ensammen nu.

Jag får kämpa för att få av mig offerkoftan ikväll. Tur att jag har Moa med mig. Vi har det mysigt med pippi på TV:n. Mamma älskar dig Moa. Jag är stolt över dig, du är helt underbar min lilla ängel!

För tre år sedan föddes Moa. På tisag ska vi fira hennes födelsedag. Nu har jag varit mamma i tre hela år. Jag har lärt mig mycket, jag har känt mycket, jag har kämpat mycket. Men framför allt så har jag blivit älskad och älskat tillbaka! Att älska är enormt. Det är vackert och underbart!

Jag fortsätter att tro, kämpar och älskar, mig själv och andra, så fortsätter var och en att ta sitt ansvar. Nu handlar det bara om tron till sig själv...

Det gillar jag!

Jag ska nu avslöja 5-7 udda och märkliga saker med mig själv.....

• Jag är grymt rädd av spindlar! Jag kan inte ens vara pedagogisk om ett barn visar en spindel..sorry där går gränsen i mitt yrke=)
• Jag kan aldriga lämna TV:n på "dö läge". Då får jag för mig att den kommer att brinna...!
• Jag måste alltid snooza minst 1 gång när klockan ringer på morgonen!
• Jag tror att låten som spelas innan jag börjar jobba(i bilen) ger mig ett budskap om dagen...:P
•  Jag fascineras av det okända....

Bloggare som blir "tagna" ska skriva 5-7 saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver han/hon en kommentar i deras blogg för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information".
Antar ni utmaningen? Här kommer min "passning" till:

Carro & Anneli!;)

Är det så enkelt att vi väljer hur vi vill må? Det kan vara enkla ord, emn svåra att leva efter...

Men jag måste nog säga att de stämmer. det är endast jag som kan tillåta mig själv att bli påverkad av en annan människa. Det är jag som måste ta ansvar för mig själv.

När jag skulle ändra mitt negativa sätt att tänka om mig själv så fick jag verkligen kämpa. Negativa tankar som "Du är så dum katrine, du är ingen. Du ä dålig"  försökte jag ändra till raka motsatsen.

Det krävde så mycket av mig själv för att ändra mitt beteende, men någonstans på vägen måste jag har kommit eftersom jag är medveten om dem. Och när de dyker upp är det endast jag som kan ta ansvar för hur jag hanterar dem.

Det har absolut inte varit enkelt att ändra mitt sätt att tänka, agera eller hantera olika situationer. Men om man fattar ett beslut å är det bara att kämpa vidare.

Motgångar och återfall ser jag inte som något farligt längre. De får mig att vakna och komma till större insikt!

Jag får ständigt ta nya beslut för att må bra. Varje beslut är det jag som måste fatta. För det är mig det handlar om!

Med mina fel och brister är jag forfarande Katrine, som är värd att älskas oavsett vad!

Den här veckn har jag haft en liten nedgång. Nedgången har inneburit många negativa tankar. Beteenden som jag inte mår bra av.

Så beslut måste fattas för att jag ska må bra. Och ikväll har jag gjort det....

 Jag har gått med i VV. Detta för att jag själv ska må bra och på ett sunt sätt må bra med min kropp. Jag har hela livet sett negativtpå mig själv. Jag har aldrig varit tillräcklig.

Förra sommaren vägde jag på tok för lite, men inte mådde jg bättre för det.Och nu trivs jag inte alls med mig själv. Så jag vill hittat ett sätt att må bra, men med en frisk syn på mig själv.

Jag har dessutom gått på ett alanon möte och bestämt mig för att börja jobba med de 12 stegen. Detta börjar om två veckor- vad spännande! Att jobba med stegen innebär för mig att jag ska hitta mig själv.

Jag ska ta ett steg i taget och på så vis gå vidare i livet. Att jag är medberoende är ett faktum. Det kommer jag alltid att vara, det är bara upp till mig hur jag väljer att leva med det..

Och av dess två just nu viktiga beslut för mig så ser jag fram emot morgndagen och alla spännande utmaningar!

Oj, plötsligt står man bara där och ser att tiden har gått och saker har hänt. Jag känner inte längre någon saknad över det liv jag levde, jag slr inte på mig själv för allt jag gjort. Jag plågas inte av männiksor som gjort mig illa. Och allt detta har blivit möjligt för mina egna val.

Jag väljer att må bra, jag väljer de människor jag vill ha runt mig. Jag väljer att försöka ta och ge kärlek. Jag gör varje dag nya val som jag vill kunna stå för.

Men rädslan över att hamna i situationer som jag inte kommer att må bra av finns där. Jag är rädd att göra "fel" val som jag kommer att ångra. Däremot får rädslan inte göra så att jag inte väljer att leva det liv jag vill.

Rädslan ska sanarare göra så att jag strävar frammåt och tänker till en extra gång innan jag tar ett beslut. nyttig rädsla? Jag tror faktiskt det...

Så var står jag nu i livet? Jag står med ett tonvis kilo lättare hjärta, jag känner att jag kan andas och är värd att må bra. Jag står med erfarenhet som kommer att påverka mina val för framtiden. Jag mår faktiskt bra.

Mitt eget mående går knappt att jämföra motför ett år sedan. Nu är jag känner mig ledssen gör jag det av helt andra anledningar. Och dessutom kan jag känna vad för känsla jag har. Om jag är arg, ledsen, besviken...

Jag är fortfarande ledsen. nerstämd. Tror att arbetet med självänslan måste ta ett nytt grepp. För det går så fort att hamna i de gamla(och dessutom igenkännande) spår.

Jag vet. just nu behöver jag få vara ledsen. Jag behöver mycket sömn. Men en stor skillnad är att just nu behöver jag närhet, och det har jag inte känt förut. Jag har velat varit ensam.

Men nu vill jag njuta av närheten till min dotter. jag vill njuta av närheten av mina nära och kära. Jag vill kunna stanna upp och ta åt mig av de kramar jag får. Beröring är så viktigt! Så läkande..:)

Så just nu flyter allt sin lilla gång. jag följer med och väljer vilken riktning bara... Undra var jag hamnar?

Och så har helgen gått och nu är den söndag kväll... Jag har haft en bra helg med mysiga dagar och trevligt besök i stugan.

Jag är så lycklig lottad som har så mycket i mitt liv. Jag har en underbar dotter som är frisk och mår bra. Jag har vänner och nära som finns för mig. Jag har ett jobb som jag trivs med och arbets kollegor som får mig att växa. Jag har en plats dit jag kan fly och ladda mina batterier..

Platsen är sommarstugan. Där blir jag lugn, där kan jag bara vara. Där laddar jag upp inför veckan, där tänker jag och tillåter mig att känna precis som jag vill. Insåg i helgen att jag ska vara så lycklig över att ha en sån plats!

Stugan ligger vid havet, och jag bara älskar att låta blicken drunkna av havets oändlighet. Det är så vackert!

Så jag har tilöåtit mig att läka i helgen. Det kräver mycket tid och energi, men det är så nyttigt för mig nu. Det är precis vad jag behöver.

Av stugans magi landade mina tankar i att vara förälder. Kraven vi alla har på oss (eller tar på oss). Det verkar inte spela någon roll i hur mycket självkänsla man har, eller hur mycket man än älskar sig själv så har de flesta föräldrar stora krav på sig själva. Lika så jag!

Jag vill alltid finnas där, ge Moa allt och mer därtill. Se till att hon får allt hon behöver, kärlek, tid, saker... Och hur mycket jag än gör är hon alltid värd det bästa! Och så är det. Absolut. Men någonstans måste man bara kunna få vara. Njuta av kärleken man har till sitt barn och  känan att jag är en helt OK förälder.

Men det verkar vara en lång väg till att känna att man inte är mer än bara människa i förhållande till att vara förälder.

För det är ju faktiskt så att trots mina egna föräldrars fel och brister så älskar jag dem oändligt. Jag sätter dem på en pedistal för att de är just mina föräldrar. Det är helt ok att bara vara ibland, bara man känner sig älskar.

Så istället för att höja ribban och alltid överträffa sig själv i att vara världens bästa mamma så ska jag försöka uttrycka min kärlek till Moa varje dag. Jag ska försöka stanna upp och se henne. Jag ska tillåta henne att känna att det är helt ok att bar vara.

Det är bara jag som sätter mina egna krav. Och i helgen var kraven rimliga. Och helgen blev helt fantastisk!

Vi gjorde vad vi ville, när vi ville. Vi njöt av varandras närhet och gjorde saker på tu man hand. Jag kokade sylt och plockade massor av bär. Moa var med och när det blev tråkigt försvann hon in i lekens värld och hade så skoj!

Så jag hyllar alla mammor och pappor. Nu är helt underbart för att ni är ust ni!!

Det träffar aldrig fel. När det finns stunder som är väldigt jobbig så kan jag behöva det lilla extra för att känna mig ok. Och ofta häner det, i precis rätt ögonblick brukar något ske som ger mig kraft att fortsätta kämpa med mig själv.

I går var första gången på en hel månad som jag gick till min kurator igen. Det var så skönt, så behövligt, så energiladdar... men samtidigt så jobbigt. Det hade dykt upp saker under sommaren som jag insåg att jag måste ta tag i.

Ta tag i för att läka sår, för att fortsätta hitta den Katrine jag vill vara, och främst för att kunna ta och ge kärlek igen..

Och som en stjärn från en klar himmel så fick jag en gåva idag som betydde så mycket för mig. För mig var det en present som betydde att någon bryr sig om mig, det betydde mer kraft att kämpa med mig själv. Den innebar även att jag kände mig bekräftad och jag insåg att fler bryr sig om mig. Så jag säger bara TACK Greta!

Gåvan jag fick var ett smycke med en pusselbit. Symbolen att ajg lägger livets pussel kändes så klockren! Halbandet gav mig energi för just idag.

Så jag ska utnyttja denna energi till att njuta av helgen. Njuta av fredag kväll och känna att det är helt okej att bara vara, äta god mat och mysa med de som betyder mest för mig.

Ikväll ska jag göra det jag känner att jag orkar och ger mig energi. Denna dagen är ett liv=)

Så jag konstaterar att det är jobbigt nu. Det får det vara. Istället för att bli rädd eller orolig ska jag första känna det jag känner för tillfället. Just nu är jag trött och ledssen.

Tårar kan vara så läkande, så jag ska läka ett tag nu...

Att älska är stort. Att älska är att ge en del av sig själv. Att älska är att bekräfta en annan människa. Att älska kan vara så svårt...

När jag får frågan om jag älskar någon börjar jag genast tänka- vad är kärlek? Och vad innebär det att älska en annan människa?

Det finns inget facit i vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt. Det är verkligen något som vi alla upplever på olika sätt. Det är personligt och jag skulle få massor av olika svar om jag frågade massor av människor.

En kompis hade läst en tidning om att träffa "den rätta". Från början fungerar man helt djuriskt. Man lär känna varandra, man ser bara vissa delar som man vill se just då. Men när man söker vidare efter ett stabilt förhållande och vill fortplanta sig så tittar man efter andra saker. Och då kanske man inte alls finner den människa man tyckt varit SÅ tilltalande som den rätta.

Så om jag utgår att titta efter den rätta för mig så pratar jag om framtiden. Det är någon som älskar mig och accepterar mig för den jag är. Det är en man som ger och tar, och vi stöttar varandra genom livets milstolpar. Det är en man som utvecklas tilsammans med mig, samtidigt som han ger mig utrymme att fortsätta utveckla mig själv.

Jag är säker på att denna man finns för mig. Nu handlar det bara om att läka såren jag har för att kunna vara redo för framtiden. För mig handlar det om att försonas med mitt förflutet och våga släppa in en annan människa i mitt liv igen.

Jag kan vara så rädd att bli sårad. Det känns som jag blottar mig och gör mig så sårbar genom att bli kär igen. Men samtidigt hoppas jag på denna känsla. För även om jag är rädd att släppa in någon i mitt liv igen så är det endå någort jag vill känna. En underbar känsla. En befriande känsla. Åh vilket mål!;)

Med betydligt mycket mer självinsikt och ett väl valt tillfälle valde jag att njuta av en söndag på spa. Jag överraskade min vän Carro och vi hade en helt härlig söndag helt enkelt!

För mig innebar det att unna mig något extra, sätta av extra tid till att umgås och bara vara. Jag ville vara totalt närvarande- och det var jag! Vi provade mind fulness vilket innebar att totalt släppa alla tankar och bara gå in i mig själv.

Jag lyckades! När jag var klar kände jag mig helt lyrisk! Den här dagen innbar så mycket för mig. Jag unnade mig själv & en vän något som vi båda mådde bra av. Jag kunde släppa allt och abra njuta. Jag älskade min egen närvaro och utnyttjade alla sinnes.

Det här ska jag försöka unna mig mer. Mer tid åt mig själv. Mer lyx och njutning av mig själv. Mer av mig själv!

Trots att det hände saker innan vi åkte kunde jag låta allt vara... Jag kunde gå in i mig själv och välja var jag skulle lägga min energi. Och det är inte bara det! Det är så mycket tid, träning och energi som jag har lagt ner på mig själv för att vara så pass stabil som jag är idag.

En vän sa att det märks stor skillnad på mig från bara förra hösten. Det värmde, samtidigt som jag själv verkligen höll med. Jag har kämpat- och mitt mål är enart mig själv. Under vägen gång har jag insett att så mycket mer följer med "på köpet".

Veckan började med mycket behov av sömn. Så nu ska jag krypa ner i sängen med Moa och somna med hennes värme tätt intill mig! Härligt=)