Jag vet att det är några av mina vänner som läser bloggen... Så jag börjar med att berätta varför jag är lite osynlig och okontaktbar just nu...

Jag är i sorg. Just så enkelt och så svårt är det. Det är en tid i mitt liv så jag behöver mycket tid för mig själv och har verkligen ingen energi kvar, ens till min familj:(

Det är en konstig situation att veta att man bara har sin pappa kvar en kort del i livet. Jag försöker ta tillvara på varje stund vi får tillsammans och jag ber om att orka detta.

Så jag är är inte social nu, jag hör inte av mig, jag är inte mig själv och jag orkar inte heller just nu. Så nu har jag berättat det, och hoppas ni har förståelse...

Kram

Tack vare en kär vän så har jag lyssnat på mig själv och är hemma idag. Jag har valt att lyssna på vad jag känner och behöver och tillåta mig at känna precis som jag gör.

Det är jobbigt att vara med om allt det här, jobbigt att inte veta hur länge jag har kvar med min pappa. Men den tid som är kvar ska bli fin, så fin den kan bli...

Jag är glad att ha min fina familj nu, så glad.

Det finns egentligen  inga ord för att beskriva vad jag känner nu. Men jag måste skriva, bara för att orka...

Att se hur en missbrukare har levt kan vara både äckligt och kaotiskt. Men när det gäller min egen pappa är det smärtsamt och ledsamt... Och nu är den tid i livet då det är dags att göra en fin relaion så länge det går...

Jag tar en dag i taget och hoppas att få den energi jag behöver.

För mig har det alltid handlat om att hinna en balans i mitt liv när jag har jobbat med mitt medberoende. Och den balansen är svår och en riktig utmaning att finna...

Allt sätts till sin spets när personen i fråga blir sjuk, så sjuk att ett år till kanske inte finns att tänka på... Pappa är riktigt dålig, och jag har börjat inse att de dagar som finns kvar kan vara få. Och då blir frågan, hur kan jag hitta en balans i detta?

För mig har det handlat om respekt och gränser. För är det något jag vill ge så är det just det jag själv vill ha- respekt och gränser. Därför har jag beslutat att

• hälsa på när jag VILL- inte för att jag måste.
• Respektera honom som människa med alla hans fel och brister, likväl som de goda egnskaper han har. Istället för att försöka manipulera och kontrollera.
• prioritera MIG och MIN FAMILJ först, för det är det viktigaste i mitt liv!

Enkla saker för vissa, riktig utmaning för mig. Men det är en väldigt viktig del i mitt arbete med mig själv. För när det handlar om att gottgöra någon så är detta det finaste jag kan ge- att vara sann och ärlig mot mig själv.

Tänk vad vi kan lära oss av barn! När jag pratade med Moa om morfars(min pappas) sjukdom till sprit så tittade hon på mig och sa: Men mamma, då måste vi tala om för Morfar att han inte kan dricka. Då blir han ju inte sjuk!

Tänk att det faktiskt är så enkelt och endå så svårt.... Jag har en mycket klok liten dam som har lärt mig mycket i livet. Hon har lärt mig vad kärlek är och hon får mig att känna mig älskad, oavsett vad när eller hur!

Det finaste jag kan ge henne är att tillfriskna i mitt medberoende så att hon har en ärlig chans att få leva ett liv utan alkoholism... Det säg ta tre generationer till att trillfriskna från sjukdomen alkoholism. Och då är jag ju en bra bit på väg?=)

Samtidigt kan jag se det stora och fina i med allt som har hänt. Utan alkoholisten i mitt liv skulle jag aldrig ha sökt hjälp, jag skulle inte ha jobbat med mig själv, jag skulle inte ha vissa vänner i mitt liv som får mig att växa. Men jag har allt detta, och för det är jag evigt tacksam!

Så man kan säga att min sjukdom (medberoende) är också min lycka i livet. Allt har en mening och det är jag säker på!

I helgen fick jag äntligen överraska Daniel- som jag längtat! Han blev glad och väldigt överraskad när vi åkte till scandic istället för hem:)

Och vad UNDERBART vi hade det! Vi bastade, åt middag på olearys och tog några glas tillsammans med Anna och Mattias. Sedan sov vi tillsammans en HEL natt och njöt av en hotellfrukost! Det kändes som världens bästa spaweekend, helt oslagbart att få tid tillsammans:)

Jag älskar dig, nu, sen och alltid Daniel!

När jag hade bestämt mig för att överraska med en sån här kvää örjade jag fundera på vilken som skulle kunna ta Hugo. Och Moa ville ärna vara barnvakt tillsammans med Martin... Det fick mig att fundera....

Det är olika reaktioner när det handlar om at ha bra kontakt med sitt EX. Och om jag skulle lyssna på alla andra så skulle jag inte veta varken ut eller in....

Men för MIG och OSS handlar det om att våra barn ska ha en bra relation med sina föräldrar. Innebär det att jag har en bra relation med mitt EX som är min dotters pappa så är det bara BRA!

Jag skulle göra allt för mina barn och när man väljer att inte leva tillsammans ser jag det som det (näst) BÄSTA man kan få- en bra relation så alla mår bra!

Jag skulle aldrig göra något som inte känna bra för hela min familj. Men vi är alla överens om att det handlar om våra barn välmående.

Jag tycker jag ofta har fått förklarat...nästan försvarat min relation med Martin. Och visst, jag kan hålla med om att det är ovanligt att man är vänner och överrens när man gått ifrån varandra. Men nu är vi det och vi har ett barn tillsammans.

För Moa är det bara en naturlig del att vi ses och hjälper varandra- allt gör att alla ska må bra!

Jag jag är otroligt lycklig att ha träffat mannen i mitt liv idag som ser Moas pappa som en viktig del i hennes liv och accepterar verkligheten just som den är- Just så enklet är det:)