Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(

Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara tröstande, men som bara känns och gör ont. Istället kan jag säga att jag sörjer min PAPPA. Oavsett vad som varit så är han min pappa och vi har många fina minnen tillsammans.

Att hans sjukdom kom emellan många gånger är ju sant, men det är inte den sidan jag saknar och sörjer. Någonstans så försvinner även drömmen och hoppet om att det någon dag kommer att bli bra igen. Någon dag finns inte längre, utan just här och nu är det vi har.

Så det jag har är en fin familj som finns där för mig och som jag älskar oerhört mycket. Jag har en "ny" familj och släkt genom Daniel som betyder jätte mycket för mig! Jag har fina vänner som är som släkt för mig.

Jag har så mycket, det handlar bara om att väja mrig med tanken av att min livssituation är annorlunda NU...

 

Hjalmar

6 maj 2012 13:23

Vi kan gråta tillsammans!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Det är svårt att skriva, det blir så definitivt....Men den 27/4 somnade pappa in och fick frid. Det känns så overkligt, så konstigt att aldrig få se honom igen. Jag saknar och sörjer den pappa som fiskade med barnbarnen, som bakade och lagade mat åt ...