Nu sitter Carro och jag och laddar för tjejmilen! Vi har haft en underbar helg och haft jätte skoj!

En frdag med utgång tillsammans med Emma Ö och en lördag med shopping! Och nu är dagen D, dagen vi åkte för. Det är TJEJMILEN!!

Håll tummarna för oss, vi försöker hålla modet uppe trots skavsår, svullna fötter och trötthet.... Men det var det värt;)

I kväll har jag, Moa & Daniel ätit god middag tillsammans och nu spelar de två  gitarr hero=)

I morgon ska Moa-gos vara med sin pappa eftersom vi ska till stockholm i helgen. Jag ska tillbringa helgen med Carro. Det blir utgång på fredag med Emma och sedan ska vi bara gå och shoppa loss på lördagen.

Hoppas på att träffa lite vänner och på lördag kväll blir det mys för att ladda till TJEJMILEN! Skoj det kommer att bli! Det var ett mål Carro och jag hade att vi skulle göra och jag är glad att vi gör det tillsammans!

Älskling ska åka på egna bus och ha skoj, och sedan blir det garanterat qualitytime på söndag!;)

Så jag är laddad, laddad för att ha skoj, att springa och att njuta av livet=)

Åh vilken lättnad, som en tung sten som är borttagen frn min axel. Det är oerhört skönt att stå upp för sig själv, oavsett hur svårt och omöjligt det känns!

Bara för att saker och ting är rätt, behöver de inte vara lätta. Men i slutänden är sanningen den bästa, från alla håll.

Dessutom inser jag vad jag har när saker händer. Jag har mycket att vara tacksam för, och jag njuter fullt ut när jag upplever det nu. Är man inte ärlig mot sig själv, är det som att inte tacka ja till vad livet har att erbjuda.

Istället går man runt och funderar och lever inte alls här och nu. Så återign har jag fått lära mig ett sätt att kunna leva just här och nu. Och för det är jag glad.

Ibland kan jag bara känna mig tom, vilsen och helt förvirrad. och det är DÅ, just DÅ man inser vilka man har i sin närhet som bryr sig och ger något...

Jag vill inget annat än att trolla ibland. Men livet flyter på och det finns inga genvägar...

SVEK är ett stark ord, en stark känsla och en oerhört svår sak att bearbeta eller förlåta. Och om sveket handlar om stt svika sig själv så är smärtan enorm. Inga ord kan få det att bli bra, inga snabba genvägar...

Tro, jag vill känna tro! Tro till att allt bli bra, tro till mig själv och livet. Jag vill att andra ska känna tro...

Att försonas med mig själv är det bästa jag har gjort i livet. För det är faktiskt så att den enda man måste acceptera och följa hela livet ut är sig själv.

Och om man inte vet vem man själv är, står för och vill så går man hand i hand med en främling livet ut. Det kommer alltid att finnas människor som kommer och går, ger och tar. Och gör mig till den Katrine jag är och blir...

Så jag är glad att jag accepterat den Katrine jag länge sökt efter. Jag är glad att veta vad jag vill och vill ha. Glad att känna trygghet i mig själv, eftersom jag inte känns trygghet så ofta...

och med den tryggheten har jag tillit i livet. jag tror på att allt löser sig till det bästa, oavsett hur smärtsamt är...........

Nu har fyra dagar gått och Moa har varit hos oss i husvagnen. Idag åker hon till Martin för at åka på minisemester, den tjejen får uppleva saker hon!

Vi har haft så mysigt och jag saknar henne redan, men snart börjar vardagen igen och vi alla börjar jobba och förskola. Mysigt det med, det är ju vardagen som man ska leva tillsammans i.

Känner mig smått irriterad idag, vet inte varför riktigt. Passar lagomt att bara mysa ner med en bok och kanske lite gott fika och bara vara!