Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där!

Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!

Jag blev bjuden på min favvo resturang(Saffran i sundsvall) med mina barndomms vänner. Sandra, Anna, Ida- TACK!!! Det finns inga ord för hur glad jag blev! Det behövde jag!

kram!

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart!

Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!

Jag har startat en ny blogg i helgen. Syftet är att skriva om min personliga utveckling och nå ut till andra i liknande situationer. Ni får gärna följa mig på www.medberoendeochvuxetbarn.blogg.se

Jag säger det igen: Jag älskar var och en av er som är en del av mitt liv. Tack för att ni finns!

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Konstigt att vara 28 och skrivs vad som ska hända om jag dör? Kanske. Men hellre det än massor av funderingar som mina nära ska tampas med....Har ni skrivit det vita arkivet? Vad tänker ni om det?

När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap!

För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det. Vi fann varandra så fort och jag känner att jag ALLTID har dig vid min sida! Du är en sån fin människa som vill alla väl, du är snäll, omtänksam, ödmjuk och en väldigt bra lyssnare! TACK Sofia för att jag fick lära känna dig och ha dig som VÄN!

Och GRATTIS lilla erik som blir 5 måndader i morgon <3

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(

Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara tröstande, men som bara känns och gör ont. Istället kan jag säga att jag sörjer min PAPPA. Oavsett vad som varit så är han min pappa och vi har många fina minnen tillsammans.

Att hans sjukdom kom emellan många gånger är ju sant, men det är inte den sidan jag saknar och sörjer. Någonstans så försvinner även drömmen och hoppet om att det någon dag kommer att bli bra igen. Någon dag finns inte längre, utan just här och nu är det vi har.

Så det jag har är en fin familj som finns där för mig och som jag älskar oerhört mycket. Jag har en "ny" familj och släkt genom Daniel som betyder jätte mycket för mig! Jag har fina vänner som är som släkt för mig.

Jag har så mycket, det handlar bara om att väja mrig med tanken av att min livssituation är annorlunda NU...