Det är svårt att skriva, det blir så definitivt....Men den 27/4 somnade pappa in och fick frid. Det känns så overkligt, så konstigt att aldrig få se honom igen. Jag saknar och sörjer den pappa som fiskade med barnbarnen, som bakade och lagade mat åt alla. Smärtan känns olidlig, och däremellan känner jag inget alls- för overkligt och svårt att ta in. Idag berättade hav för Moa och då sa hon att morfar blir stjärna på himlen, en stråle i solen. Och tillsammans med Hobbe och mormor kommer de bli en stor familj igen.Jag hoppas innerligt det, älskade pappa & mamma. JAG SAKNAR ER!

Idag trycker jag på pausknappen och åker med Ida till Stockholm! Det ska bli så härligt att bara få vara med en god vän och ha tid för mig själv... Allt har rullat på så fort så jag hinner inte med mig själv och mina funderingar & känslor.

Så nu gör jag det, jag trycker på paus för en helg och tänker bara låta allt vara. Känns faktiskt bara skönt, inget stress, inget tvivel- bara skönt!

Om jag kollar tillbaka på hur jag varit så kan jag genast medge- vilket utveckling! Från att ha varit en tjej som inte alls kunde vara själv så älskar jag sällskapet av enbart mig själv idag. Samtidigt som jag kan se att en av mina positiva och starka sidor är att jag älskar att ha människor runt om mig!

Jag älskar att öppna upp mitt hem och välkomna människor- så ni vet att ni är alltid välkommen!!

I helgen har vi firat påsk med mina svärisar. Vi har avverkat utanför vårat hus för att se den fina utsikten som vi faktiskt har!

Det har varit en precis sån helg som jag behövde, bara vra hemma å äta massa gott tillsammans med nära & kära:)

På skärtorsdagen träffade jag min pappa. Jag åkte upp själv och köpte med mig en påskblomma. Vi fick en fin stund tillsammans även om han sov mycket av den tid jag var där. Nästa gång tar jag nog med mig Hugo så han får se vd han har vuxit:)

Det är många gamla känsor och minnen som dyker upp när jag åker till pappa. Jag passerar ju min uppväxtby där det finns MÅNGA fina minnen att ha kvar! Önskar jag kunde ha någon som knöt mig till Fränsta eller Rombäck... Vi funderar på att ta husvagnen till mina hemtrakter så jag får dela med mig av allt det fina till min fina familj i sommar!

Annars rullar livet på, det gör ju alltid det på något vis- oavsett vad som händer så stannar aldrig tiden, den rullar på som vanligt. Lite skönt att veta;)

Detsamma är väl när det gäller barns utveckling...

Hugo ska resa sig, krypa, gå, gå och GÅ!

Moa ska dansa, dansa, dansa och sjunga:D

Och jag? Ja, jag har ju mina barn;)

Jag vet att det är några av mina vänner som läser bloggen... Så jag börjar med att berätta varför jag är lite osynlig och okontaktbar just nu...

Jag är i sorg. Just så enkelt och så svårt är det. Det är en tid i mitt liv så jag behöver mycket tid för mig själv och har verkligen ingen energi kvar, ens till min familj:(

Det är en konstig situation att veta att man bara har sin pappa kvar en kort del i livet. Jag försöker ta tillvara på varje stund vi får tillsammans och jag ber om att orka detta.

Så jag är är inte social nu, jag hör inte av mig, jag är inte mig själv och jag orkar inte heller just nu. Så nu har jag berättat det, och hoppas ni har förståelse...

Kram