Om det tar tid att jobba med sig själv, och man känner stor motgång när man prövar att leva sitt liv annorlunda så är det ju inte konstigt om det gör det även när man träffar någon.

Det är inte det att jag inte vill njuta av varje sekund. Det vill jag, så starkt! Men rädslan är påtaglig. Frågan är vad rädslan handlar om egentligen... Rädd att bli sårad, lämnad.. Ja, en del av mig. Men jag vet ju redan svaret- Det gör ont, men jag överlever. Och jag klarar mig själv!

Nej sanningen är nog en helt annan. Rädslan handlar om rädslan att inte lita på mig själv. Gå på den så kallad magkänslan, lyssna till det lilla barnet... tro på mig själv!

Jag har ju inte gjort det förut, så nu är jag ute på helt okänt vatten. Men är inte det vad livet handlar om egentliegn. Att våga tappa fotfästet för att känna att jag lever här och nu??

Då har vi den livslånga halvmetern igen... Så jag tar rådet jag fick av en vän, och skriver samma sak om och om igen, för att det förhoppningsvis ska trilla ner i känslan! Jag är bra som jag är och värd att älskas!

Jag hamnar så lätt in i negativa tankar om mig själv. Jag kan ju faktisk känna att jag vill leva mitt liv annorlunda, jag väljer ju hur jag vill leva mitt liv! Och för det finns inga som helst garantier, bara en känsla av hur jag mår just nu.

Känslan just nu finner sig i rädslan för det okända. Samtidigt som den pirrande värmande känslan bara glöder! Jag behöver bara tänka på människan så kommer ett leende på läpparna!

Jag vill det här nu, det känner jag. Njuta av varje sekund. Sedan kan jag bara hoppas på att det är besvarat...

Inga fler lögner nu. Jag gör mitt allt för att vara sann mot mig själv och andra i min omgivning. Och det är så skönt! Vilken befrielse det är att stå upp för sina egna åsikter och tankar. Inget att försvara, bara konsatera.

Att få uppleva sån här stabilitet i livet är skönt, helt enkelt skönt! Att ha vänner och andra nära är underbart! Att njuta av Moas utveckling och kärlek är mirakulöst. Att få känna något för en annan människa är spännande! Och att trots alla känslor inse att jag är bra som jag är, är vad livet handlar om!

Jag vill berätta för er alla, att utan er vore jag inte hel. Ni mina vänner finns där för mig. Ni dömmer inte. Ni ger energi, och ni får mig att tro på mig själv när jag är som svagast. Med er delar jag min oro och lycka. Med er är jag mig själv. Tack

Min familj, min lilla men oerhört viktiga famij- jag älskar er! det finns inget mer att säga, för det är det största man kan göra här i livet!

Moa, du är mitt allt. Mamma älskar dig, nu & för alltid!

Så jag önskar ikväll... önskar och drömmer mig bort.

Så vad är min sanning? Vad är det jag vill och söker efter? Det är kanske dags att sluta stå stilla utan att komma någonstans...

Så jag tar ännu ett okänt steg in i det okända, det är så skrämmande. Jag vill inget annat än att ge upp och sluta hoppas. Men vad tjänar det till? är det att leva livet för mig... Nej, det skulle vara att inte alls leva...

Att leva det liv jag vill innebär att ta känslomässiga risker. Risker att bli sårad, utnyttjad och lämnad ensam kvar med enbart minnen... Men är dte värt det?

Ja. Absolut, däremot är det så skärmmande att känslan över att vilja gå bara skriker inom mig, men åndå...det ÄR värt det!

Så vad var mitt mål genom resans gång? Att bli älskad och älska tillbaka. Och det är fortfarande mitt mål, så starkt jag vill just detta! Nu är det bara att försöka leva här och nu och välja att lita på en annan människa. Välja att stanna kvar och se vad som händer. Välja att leva det liv jag faktiskt vill leva!

Så vad tycker Katrine är viktigt i livet just nu? Det viktigaste för mig är fortfarande att fokusera på¨mig själv, se till att jag mår bra och har båda fötterna på jorden. På så vis får Moa det bästa i livet- kärlek. Och om jag kommit så långt så kan jag även dela denna kärlek med någon annan.

Jag tycker att det är viktigt att leva sitt eget liv även fast jag träffat någon. Det är viktigt att göra saker som ger mig energi, som jag gillar och som jag känner att jag lever genom!

Lika viktigt är det att kunna göra saker med sin andra hälft. Att ha roiligt tillsammans, att se vardagen och acceptera att livet har sina upp och ned. Det är viktigt att stå upp för vem man är och vad man står för. Lika viktigt det är att stå upp för sig själv och alltid lyssna på magkänslan. ..

Detta verkar dock vara ett dilemma för mig, eftersom är jag blir rädd och vill fly har svårt att inse om det är en magkäsnla, eller bara rädsla.

Nu vill jag verkligen leva här och nu. Kunna leva varje sekund och njuta av varje ögonblick. För det pirrande känslan i magen finns där. Nyfikenheten på livet är kvar. Styrkan av att veta att jag klarar mig är stark. För det gör jag. jag är jag och jag är helt underbar! Den som inte insett det får stå sitt kast...

(ha ha, lättare skrivet än känslomässigt sant;)

Du är den som fick mig att vakna i livet. Du har visat mig vad kärlek är ocj lärt mig att älska.

Utan några som helst tvivel har du alltid älskat mig, ovillkorlöst. Du har fått mig att börja leva. Och för första gången är jag inte rädd. Jag vet att det är mig du vill ha som en trygghet. Jag vet att jag inte behöver prestera för dig, jag behöver bara vara.

Jag vill göra allt för dig. Ge dig allt som jag bara kan för att du ska få en trygg och lycklig framtid. Och det visar jag genom att ta tag i mig själv. För om jag gör det så kanske det innebär att du inte ärver beteenden som jag haft.

Allt kommer att bli bra min prinsessa. Det tvivlar jag inte på, för vi har varandra och tron till livet! För mig är DU livet! Jag ska ge dig allt jag kan och lite till, kärleken är oändlös och det kan du inte få för mycket av!

Så jag ser det som att vi är rik! Vi är rik på kärlek, rik på mod och kraft. Vi är rik på vilja och på det kommer vi långt!

Tack för att du finns min älskade dotter. Du gör mig hel!

Svara bara med ett ord :


Var är din mobiltelefon? vid örat
Var är din (o-)äkta hälft? med faster Tina
Ditt hår? uppsatt
Din mamma? saknar jag..
Din pappa? har gjort sitt val..
Syskon? äldre
Det bästa du vet? Harmoni
Din dröm inatt? minns jag inte
Din dröm/ditt mål? Att fokusera på mig själv och leva livet!
Rummet du är i? vardagsrummet
Din hobby? laga mat/baka
Din skräck? Att ge upp..
Var vill du vara om 6 år? Med min familj i vårat hem...:) Med ett jobb som känns utvecklande. Jag vill känna att jag lever det liv jag vill leva, jag vill våga upptäcka nya saker om mig själv och nya destinationer.
Var var du igår kväll? På en mycket trevlig fest
Vad du inte är? girig
En sak du önskar dig? en sak...hmm, måste vara motorcykelkörkort
Var du växte upp? I Rombäck
Det sista du gjorde? pratade innan jag somnade
Dina kläder? är ständigt skitiga
Din TV? somnar jag framför
Ditt/dina husdjur? ..ne!
Din dator? är ny=)
Ditt humör? är skiftande
Saknar någon? jämt och ständigt
Din bil? rullar frammåt
Något du inte har på dig? skulle aldrig ha hängslen!
Favoritaffär? HM, bra bas plagg, bra kläder till barn. Sedan kan man satsa på något man verkligen vill ha i en annan affär
Din sommar? var underbar med Moa
Älskar någon? MOA, mig själv
Favoritfärg? Grön
När skrattade du senast? igår
När grät du senast? i morse

Er tur.... Carro och Fröberg!

Enbart genom att konfrontera sin egen rädsla kan vi växa som människor och förändras! Det är mycket enklare att välja den väg man alltid gått, leva livet som man alltid gjort. Men för mig är inte det att leva.

Att leva för mig är att vara här och nu. Att utvecklas och känna utmaning. Att våga känna, våga vara, våga leva! På så vis får jag uppleva de små guldkornen. De som ger extra energi, de som får en att orka. Lycka helt enkelt!

Läser en bok (Barn av livet av Tommy Hellsten) nu som verkligen är klockren för mig. Så mycket att bearbeta när jag läser den. Men så kloka ord! I den står det: Livet är till för att levas, inte för att behärskas och säkras.

Detta var en väldigt känslomässig och påtaglig mening för mig. Den berörde och jag fattade den direkt nu. Så började jag att fundera varför den var så viktig för mig. När jag kom pås varet insåg jag att jag kommit långt i mitt arbete med mig själv.

Med den självransakning jag har gjort så insåg jag att jag valde att leva en trygg tillvaro innan jag jobbade med mig själv. Jag hanterade olika saker på samma sätt (som faktiskt inte gynnade mig), jag visade inte vad jag kände, jag kunde inte uttrycka vad jag kände, jag hjälpte alla andra utom mig själv.

Tillvaron var trygg i det syfte att jag viste precis hur jag skulle hantera olika situationer. Men ofta var situationerna inte alls det liv jag ville leva. Men jag hade inte verktygen för att kunna agera annurlonda.

Verktygen fick jag genom att söka hjälp. Be om hjälp. Sedan var det bara att lägga all kraft och mod på att möta rädslan. För det kan jag säga, det är rejält skrämmande att började leva livet annorlunda. Även om man verkligen vill. Att våga stå upp för sig själv i alla lägen och ta tag i allt som känns svårt.

Hela JAG kan vilja fly, skrika och bara välja den lätta vägen- trygggheten att leva som förr. Men åter igen är det inte att leva livet för mig.

Jag försöker verkligen tänka på vilka framsteg jag gjort. När jag tar tag i mina rädslor och allt känns som mest förvirrat och skrämmande så fokuserar jag på syftet med varför jag gör det. Jag vill leva, och jag vill leva mitt liv.

Så nu har jag börjat gjort just detta. Och mitt i vitvelvinden av känslor så känner jag lättad. Lättad över att ta ansvar för mig själv och mina handlingar. Det handlar om att vara sann mot sig själv. För är jag det så finns det inget jag behöver vara rädd att möta.

Men det kan vara så svårt att lyssna på sig själv. Magkänslan som många pratar om, det lilla barnet som boken skriver om. Att lyssna på den lilla röst som kommer fram när det inte känns bra. Att våga lyssna på sig själv är en konst för mig. En konst som jag börjat komma i kontakt med och som jag verkligen ska kämpa för att höra!

Nu när jag sitter och skriver sitter Moa och tittar på piipi. Och som n blixt från ovan så handlar det om rädsla. Kan man tänka sig!

Pippi, Annika och Tommy rymmer hemmifrån, men så blir det inte alls som de tänkt sig när det börjar regna och åska. Så de söker skydd, och där sitter en luffare och spelar munspel. Annika som är livrädd säger: Tänk om det är spöken! Och Pippi svarar, Nej, då tror jag nog att det är en ängel som kommit ner från himlen!

Vad vackert, och så klokt! Allt handlar om hur man ser på saker och ting. Vad vi har med i ryggsäcken från vårat förflutet. Och det är endast då vi kan möta våra rädslor och förändras!

Ja då var trappsteget gått. Uppförsbacken klättrad. Regnvädret över. Jag tog tag i saken och gjorde något väldigt skrämmande... jag var sann mot mig själv ut i fingerspetsarna!

Det kan vara så svårt att stå upp för sig själv. Att bara våga berätta att det är så här jag känner och väljer. Men när det väl är gjort är det som en tegelsten släpper från hjärtat. Och kvar finns bara lugn.

Om man hela livet varit van att känna av andras känslor, så tar man lätt på sig dem. Man klarar inte av att människor far illa. Inte för att någon gör det, men skilnaden 'är att det blir som om det är jag som upplever den andres känslor... och det blir för tungt att bära.

Det jag kan göra är att ta ansvar för mig. På så vis kan jag må bra. Vad den andra människan känner och hur den agerar är inte mitt problem att ta tag i...

Jag är stolt över mig själv ikväll. Känner mig lättad och stark. Har en tilltro till mig själv och framtiden.

Ja, då var jag där igen. Less, nere, deppad, känner mig ensam och förtvivlad. Negativ full med självömkan med andra ord! Och var kommer jag med det? Inte en meter fram ens kan jag säga!

Men det äe en känsla jag har idag som inte går att råda bot på. Kan känna mig lite rädd att jag slutat fokusera. Men om jag är realistisk så vet jag ju att så inte är fallet. Det är enbart rädsla.

Det kan ta så mycket energi av mig att fokusera på mig själv och göra allt för att må bra. För det första man väljer är snarare den enkla och trygga vägen. Den väg man känner till och alltid levat.

Fly är den väg jag alltid valt. Fly fån känslor, fly från verkligheten, fly fly fly! Men jag vägrar detta nu! Jag vill och kan så mycket mer och tror jag får ut så mycket om jag bara vågar!

Reaktionen av att göra allt tvärt om blir stark. Hela jag skriker att jag vill göra som förr, rädslan är så påtaglig. Men nom jag då tänker ett steg längre, så vet jag ju hur fel det kan bli. Jag vet att jag inte lever det liv jag vill om jag flyr.

Och om jag inte lever det liv jag vill så är allt ganska meningslöst. Carpe diem, fånga dagen. Det handlar väl om att leva här och nu. För det är just det vi gör och vi har aldrig några garantier för framtiden!

Att ha mål är viktigt, men efter hur jag mår väljer jag för tillfället att ha mål för veckan...

Mina mål är att

• jag ska göra något som Moa och jag mår bra av. Att vi hinner med varandra och får energi.
• Jag ska fokusera på mig själv och komma ihåg hur viktig jag är.
• jag ska träffa syster och andra nära och kära för att jag vill
• jag ska våga, våga och våga mer!

Kom just att tänka på det. Idag är dagen då alla pappor ska hyllas. Idag ska de få det lilla extra och familjen ska samlas...

Då finns de människor som inte får uppleva detta på olika sätt. Man kanske inte har sin egen pappa kvar, man kan´ske sörjer den pappa man aldrig fick...eller så uppvaktar man sina barns pappa.

Jag vet att jag sitter inte ensam idag ch känner saknad. Jag vet att de finns fler som delar denna längtan som mig. Men saken är att det inte är någon sorg i det. För den pappa jag vill uppvakta är den pappa som alltid finns där för mig. Som är sann mot sig själv och andra. Som låter sina barn vara just barn och tar sitt ansvar att vara vuxen. Den pappa saknar jag...

Men jag ska dock se till det jag har. Och jag har en underbar pappa till mitt barn. Även om kärleken inte räkte till mellan oss så är den oändlös till vårat barn. Vi älskar henne precis lika mycket och utifrån det träffas vo och ger henne allt vi bara kan. Kärlek kan barn aldrig få för lite av...

Är glad att en ömsesidig respekt finns mellan oss och att vi älltid gör vårat bästa för att Moa ska känna sig trygg, älskad och bekräftad.

Det finns inget annat. Ingen ovänskap, inga mer försök. Bara ren vänskap och grunden att vi har barn tillsammans kommer alltid att finnas.

Så jag hyllar dig Martin, Moas älskade far! Är glad om Moa kan få det jag aldrig haft. Är glad om vi kan ge henne allt detta, trots att det inte finns något mellan oss.. ¨