Ibland håller man så hårt i det trygga att det inte ginns utrymme för något nytt och mer givande... Har just blivit medveten om att jag gör det samtidigt som jag vill så mycket mer!

Men vem vill bara släppa taget och slänga sig in i det okända? Det är så skönt att veta vad man får, fast att det i alla fall inte är det bästa. men vardagen flyter på och jag behöver inte anstränga mig så mycket.

Så nu kommer det stora steget. Släpp det trygga och prova något annat! Just vad jag ska göra! Så länge man är medveten om något är det bara upp till en själv att välja hur man vill leva! Och jag vill frammåt. Jag vill lär känna nya människor, jag vill utvecklas som människa. Jag vill leva som den Katrine jag är och få människor i min omgivning att se vem jag är.

Jag är hela tiden sökande efter något. Strävande mot framtiden. Men som en vän sa till mig så kan mycket hända genom att bara vara! Också något jag får anstränga mig med:) Så jag väljer att bara vara den här dagen. lyssna på mig själv och njuta av min egen närvaro!

Sitter med en orolig känsla i magen. Är hemma ensam för att kunna tvätta och gå på möte ikväll. Blir påmind om hur viktigt det är för mig att träna på att vara själv. Att njuta av mitt eget sällskap och fundera i lugn och ro...

Tänk vad livet kan vända på någon sekund. från att vara så orolig och nere kan ett bra etelfonsamtal eller ett besök vända på hela situationen! Vad vänner och alla nära är viktig!

Många gånger tänka jag för mycket. Sätter mig själv i fack där jag kanske inte hör hemma. Dömmer. Ser ner på. Men tankekraften är som sagt enorm!

När solen är så underbar som den varit den här veckan vill jag verkligen bara vara. Njuta av att vara ledig, njuta av alla i min närhet. Bara vara jag. Svårt? Självklart! Jag har ju nyss lärt mig!

Ah! Vad frustrerande att alltid eftersträva någon form av njutning, harmoni. Tre djupa andetag och bara va! Låter enkelt, men icke för fröken nyqvist!=)

Fast jag sak dock se mina framsteg. För de är enorma! Blev påmind om hur jag levde förra sommaren av en jag känner. Kom på att det är ingen som påpekar hur jag var, betedde mig eller hur jag sårat dem...

Är det så lätt att gå vidare? Är det mest jag som straffar mig själv, eller sägs det bara inte rakt ut till mig? Och frågan är vad jag kan göra åt saken? Stå upp för mig själv nu. Berätta sanningen. Visa att jag är en man kan lita på.

I vissa fall kan jag gottgöra. Hur har jag gott gjort dem jag gjort illa? Jag har berättat sanningen. Jag står upp för mig själv och berättar vd jag vill och inte. Jag är med min dotter och tar ansvar. Jag jobbar med mig själv och har sökt hjälp. Jag håller mer kontakt med mina kära. Jag prioriterar det viktiga först. jag har tagit tag i min ekonomi.

Se där..var en hel del som hänt!:) Bara att fortsätta köra på den vägen!

Så vad vill jag säga? Jag kämpar. ibland känne rjag mig vilsen. ibland känner jag mig rädd. Men jag tar en dag i taget och lever och låter leva. Jag tillåter mig vara nyfiken och skapar nya utmaningar i livet.

Fy hur jag känner mig nu. Arg, lätt irriterad, orolig... hatar att vara så här! Antar att det är saker som ligger bakom. Känner att jag sviker, fast jag bara säger som det är. Känner mig otillräcklig trots jag gör mitt bästa. Känner mig som en dålig vän, fast jag vill raka motsatsen.

Det är inte alla gånger det är lätt att stå upp för mig själv, stå för mina val. Men det är det bästa...har jag hört... Just nu känns det inte alls bra. men endå, jag har gjort det jag mår bäst av. Ge mig sinnesro...

Nu har större delen av semstern gått. Det har varit jätte skönt och givande för mig. Börjar om 1 vecka... Hmm, GUD vad tiden går fort! Nya utmaningar, nya barn och ny energi. Spännande! Kan vara skönt att komma in i vardagen igen. Få träffa mina underbara kollegor(ha, nu lät det sofistikerat!) Jag saknar er nu... Massor med äventyr på hösten!;)

Varför är jag så beroende av vad andra tycker, även om jag tycker anorlunda??? Ska försöka få denna dag till en bra dag. Snart väntar sol och bad.

Så återigen, tack alla ni som finns för mig. tack för att ni stöttar mig. För att ni finns för mig. Dör att ni tror på mig när jag själv inte gör det!

En varm kram till era alla...

Som ett infekterat sår får jag försöka läka min själv. Antar att det är som en vän skrev till mig. Total sinnesro finns kanske inte. Hur skulle jag orka vara där jämnt? Typiskt mig att tro att det bara finns det ena eller det andra=)

Antar att världen inte är så lätt och enkel som den ser ut. Allt ser så normalt och harmoniskt ut när man tittar på alla andra. Men om jag tittar på verkligheten så illhär ju även jag alla de andra när en annan människa betraktar.

Nej, för att vara realistisk så vill jag kunna lyssna på mig själv för att på så vis leva det liv jag vill leva. Om jag lyssnar på mig själv så  gör jag inget jag inte själv vill göra. Jag tar hand om min kropp och själ helt enkelt.

Har haft mycket tid till mig själv. Tid till reflektion och känslor. Jag kan se mitt mål så klart så, men vägen dit verkar vara svårare. Åter igen känslor. Att ta och ge känslor är en gåva. Något underbart. Något jag vill kunna göra mycket bättre..

Av tiden så ser jag även på mitt liv och barndom med helt andra ögon. Jag tillåter mig nu att sörja det som gör ont. Det är som att återuppleva allt om igen. och den här gången känns det. det känns så väl..

Åter igen har jag kommit underfund emd hur viktigt det är att vara sann mot sig själv. Stå för det jag gör. Göra det jag vill och må bra av.

Det är allt för lät att tänka och handla utifrån hur jag alltid gjort. tacken av att det här tar ingen skada av är inte bra för mig. För redan då borde jag fatta att något är fel. Om allt vore normalt skulle jag inte behöva tänka så.

Är så fucking less på vad jag gjort och sagt förut. Less hur jag varit. Less på vad jag gjort. Men med rak rygg står jag nu kvar och står för det jag nu gör. och lika bra att stå för det ajg en gång gjort, även om jag hatar det och bär så mycket skam. fan. Man lär av sina misstag? det hoppas ajg verkligen...

Men för mig avr det så att misstagen fick göras om och om igen för att jag skulle vakna och se att det var fel. och när jag väl gjorde det så visste jag inte på vilket annat sätt jag skulel agera. Det behövdes ny kunskap. Kurator. Tack.

Och n har min kurator semester. Väl förtjänat, men fan vad jag saknar samtalen. Rädd att handla på fel sätt. rädd att tro på mig själv.

Kom igen nu katrine. VÅGA känna. Våga vara. Våga leva! Jag har sagt det förut och jag sägerd et igen. min blogg är så viktig för mig. Skriv skriv skriv uppmanar jag mig själv. och nrä ajg skriver så ser jag det ur ett annat perspektiv.

Så vad lyckas jag med just nu? Jag lyckas med att leva mot det liv jag vill . Att vara lycklig i mig själv och kunna ta och ge kärlek. jag känner kärlek och lycka till min dotter och uppskattar varje dag med henne. även de dagar då hon är mitt lilla monster=)

Jag har drömmar. Jag har en tro till mig själv. jag har ett mål. Kan bara bli så frustrerad över att jag inte finner mig där jag vill vara. Väljer bort ALLT jag mår dåligt över. Slutar att agera så att jag själv mår dåligt.

Jag kan inet vara mer tuillräcklig än jag själv orkar. och just nu orkar jag bara med mig själv och mina känslor. jag blir så trött och nere av att lägga energi på sånt som gör mig illa. Jag vill vara pigg och harmonisk.

Nu är jag ute i stugan för att finna kraft. Jag låter mig tänka och drömma. Jag låter mig läka.

Vad kan jag göra mer för att inte slå på mig själv för det som varit?

Släppa taget är så svårt just nu. Sinnesrobönen läses om och om igen. Synd att så mycket energi går åt till något sånt här...

Samtidigt vill jag lägga energin på mig själv och känna att jag lever mitt liv! Antar att det inte finns så mycket mer jag kan göra nu....

Dagarna flyter på som vanligt, men inte lika entusiastiskt... Åh, vad tråkigt detkan vara att känna så här! men det är ju faktiskt så livet är. Ibland är vi bara. Kan för mig kännas svårt att hanter eftersom jag är så van att allt händer och känslor strömmar upp och ned.

När det blir så här verkar jag stänga av. Jag fungerar om en robot och gör det jag ska. Men lika bra det. Jag ger i alla fall inte upp!

Lycka finns där, kan vara svårt att se ibland...

Lycka är att se moa skratta, att äta något riktigt gott och uppleva njutning, att må bra i livet, min lägenhet som jag stormtrivs i, mitt jobb, mina vänner som finns där i ur och skur, när solen skiner och man är bara glad, att läsa en bra bok, att laga god mat och bjuda nära och kära.

 Lycka är att jag vågar vara jag!

Jag börjar med en tanke för alla kvinnor som blir misshandlad. Som blir behandlad utan respekt och låter sig tryckas ner.  En extra tanke för att ge lite hopp, energi och tro?

Vilket ansvar har vi alla för våra medmänniskor? Hur långt ska det gå innan omgivningen gör något för att visa att det inte är ok!

Jag tycker inte det är ok. Jag kan inte behandla en människa som nedvärderar en annan med respekt. Jag kan bara tycka synd om denna människa och hoppas att även den personen vaknar och tara nsvar för sig själv. För åter igen är det enda vi kan göra. Ta ansvar för oss själva.

Så jag har fattat beslutet att sätta ned foten och visa vad jag tycker. Jag har polisanmält. Jag kommer inte att ge upp om dig, även om du själv verkar ha gjort det...

Vad är det som händer då en annan människa låter sig bli sårad om och om igen. När kärlek är hårda ord, kontroll och besatthet??? Kan det vara  så att personerna ifråga verkligen upplever kärlek på det här sättet?? Kan kärlek ha visats så fel att det blir något ont...

Nu är det svårt att tro på talesättet alla gör vi vårat bästa just nu. Men jag väljer att fortsätta tycka så. För just nu är människan så svag att ingen kraft finns till att respekera sig själv. Bara överlevnad finns i tanken.

Att stå brevid och se en vän eller närastående fara illa gör så ont! Ordet otillräcklig är ständigt där. För avd jag än gör så spelar det ingen roll. Bara monstret i fråga spelar roll. Monstret bara fortsätter att livnär sig på andra.

Pyskisk misshandel.ett ord jag förut varit så okänd med. Ett ord jag inte trott på och bara skrattat åt. Men det är bara att inse att Pyskiskmisshandel är ett levande helvete . Bit för bit töms man på energin som man en gång haft. Dag för dag skjuter man på sina egna principer. Vecka för vecka väljer man bort de personer som en gång betytt allt. Månad för månad känner man mer och mer hopplöshet. Och fortsätter man utan att stanna upp har det blivit år av förtryck, svek, lögner och man känner sig som luft.

Men de finns de som tror på er. Som vet att ni klarar av det. Jag tror på er alla! Ta den lilla kraft som finns och bestämm er för att överlev. livet kommer att bli så mycket mer än att leva för en annan människa.

Det kommer att bli njutning, lycka och respekt för er själva. det kan inte bli värre nu. Bara bättre!

Så jag ber er alla. Stanna upp och ge alla misshandlade människor en tanke. Gör något när ni ser eller misstänker något!

Igår var jag på alanon . Var så länge sedan jag valde att gå just dit. men kände att nu var det dags. Och det var det. det var så berikande.

Berikande på det sätt att jag insåg att jag har hamnat i gamla mönster och ska börja jobba med det på en gång. Jag har också varit rädd för mina tankar. Tankarna handlar om vad jag vill eller inte vill.

Men av mötet insåg jag att det inte är konstigt med destruktiva tankar..

Så länge jag tar ansvar för mina tankar och bara gör det jag kan stå för. Tankarna bottnar sig i 25 års erfarenhet och ska ju bytas ut mot något helt nytt!

Nog för att det kan vara förtvivlande att ena sekunden vara så säker på vad jag vill, medan jag nästa minut känna mig helt förtvivlad.

Men om jag nog pratar om de 12 stegen man arbetar med inom AA programet så ahndlar ett steg om att släppa taget. En dag i taget är en mening ajg gillar i programmet. Likså var sak har sin tid. För hittils har det verkligen stämt.

Så jag tror verkligen allt har sin mening. Även om meningen kan vara svår att se just när man befinne sig där.

Så jag tar det hela med ro. Tillåter mig att vara lite osäker och rädd ibland. Istället klappar jag mig själv på axeln och berömmer mig för att jag väljer att leva ett liv som jag själv mår bra av. Jag väljer att bara göra saker som jag står för, och jag väljer att vara sann med mig själv.

Nu kan jag till och med nöja mig med att bekräfta mig själv. Det svåraste just nu är att våga känna. I alla situationer. Det är så svårt att ta åt sig känslor! Så svårt!

Jag känne rmig så trängd. Rädd att såra genom att blanda in känslor. Men det är lika bra att inse att känslor gör mig mänsklig. och om jag är i kontakt med mina egna  känslor så kan jag inte såra mig själv och andra på det sätt jag en gång gjort.

Insåg just att halv min semester är över... Och om semstern skulle vara över just nu, så skulle jag avra super nöjd! Jag har haft en sån bra sommat. Lagom är nyckel ordet för att i sommar. och lagom är jsut perfekt för mig!:)

Jag har varit jätte mycket med moa. Gjort saker tillsammans och njutit av dagen. Jag har varit med vänner och festet alldeles härligt lagomt mycket. Jag har provat nya saker och lärt känna nya människor. Jag har varit katrine ut i fingerspetsarna!=)