Släpp taget nu. Fokusera. Tänk på vad jag vill och kämpa mot målet.

Att det ska vara så svårt att säta sig själv i första hand. Kropp och själ är helt slut nu. Jag är trött och utmattad... ikväll ska jag bara sova, sova sova sova...hur tråkig jag än känner mig..!

Idag ska Moa gå på sin första bio. Spännande! Valet stod mellan spöket Laban och Madagaskar...och valet var ju självklart när hon själv fick välja!

Så Martin, jag och Moa ska mysa ner framför bioduken och njuta av popcorn!

Igår var det också mysfaktorn på hög nivå! Middag med syster i deras stuga. Kan det bli en härligare en...och snö dessutom...vackert!

Sedan var det Anna och jag som hade en super mysig stund med chips och godis...:) Mmm, njuter av tanken!

Och av detta är jag så nöjd. Nöjd med livet, nöjd med min släkt & mina vänner. Nöjd med mig själv. Bara nöjd. Det krävs inte så mycket för att känslan ska komma. Bara någon som bryr sig och ett trevligt samtal.

Frågan om vad man fått för julklappar kommer varje år...och mitt svar är nog alltid lika... Moa har fått jätte mycket. Jag? Nej, jag får inget...

Men saken är den att jag har verkligen fått så mycket det här året!

Jag har hittat en balans i livet som jag är nöjd med.

Jag har en trygghet med Moa som vi båda trivs med.

Jag har träffat någon jag mår bra av.

Jag har nära och kära som jag bryr mig om och de om mig!

Jag har ett eget hem som jag trivs i.

Jag mår faktiskt bra!!

Så jag ändrar mig.. jag har fått så mycket. Och jag är medveten om det:)

En riktig god Jul....

 Vad är det för mig? I all uppståndelse runt Julen så har jag nog satt Julen på en pedestal där ingen dit ingen når...  Sant som sagt sp är julen och kommer aldrig att bli sig lik sedan min mamma inte finns här med mig för att fira den.

Men livet fortsätter och julafton kommer år efter år. Fram till nu har jag inte alls tyckt om den... men nu börjar viljan att ha en god jul komma fram. Jag vill verkligen uppleva en jul som jag njuter av igen. Men då kommer nästa fråga... när skulle jag njuta av julafton?

Om jag sluter mina ögon och drömmer mig bort så kan jag uppleva alla de goda dofterna som julen innebär. Nybakat bröd, ljus, maten, godis och för att inte tala om pepparkakorna!

Jag kan se mig själv med många människor som jag trivs med. Med Moa som skrattar och leker med sina presenter. Jag drömmer om att njuta av julen med min familj. Den familjnsom någon gång kommer att bli min familj, min trygghet, min dröm helt enkelt!

Åter igen drömmer jag om kärleken.. mr Right... min dröm man... min framtid... Det är verkligen något jag vill uppleva, så länge det är någon jag mår bra av och vet var han strävar i livet. Det finns inga som helst garantier för vem denna man är. Men jag har tron på att han verkligen finns. Precis som jag verkligen börjar tro på en riktig god jul...:)

Allt handlar väl om hur jag själv väljer att se på saker och ting, hur jag väljer att leva mitt liv. Så med bestämda steg vågar jag blicka mot framtiden. Jag lever här och nu och tar det som det kommer helt enkelt.

Just nu sitter Moa och jag och ser på TV efter att ha julhandlat en hel dag. Granen är på plats, ljuen är tänd, kakor är bakad, dofter sprider sig, maten är lagad och allt är bara lugnt och stillsamt. Hmm...låter ju precis som den jul jag älskar... vad är det då som saknas?:)

Jag skulle nog säga att jag saknar någon. Att jag ler med tanken på hur det känns med allt. Så egentligen borde jag bara stanna upp och se vad jag har istället för det som ännu inte finns här.

Det finns så många jag har att vara tacksam för!

Moa För mig är du självaste livet! Mamma älskar dig nu och för alltid!

Syster Du har en enorm viktig del i mitt liv. Ingen kan ersätta mamma, men utan dig vore jag inte hel! Jag älskar dig

Bror Så glad att jag ska vara med er på julafton. Du är den som alltid har nära till skratt och får mig att le:)

Mamma Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Älskar dig. Saknar dig. Vet att du alltid är med mig...

Annelie: Glad att ha en sådan vän som dig. Du lyser med din personlighet, ger mig styrka i svaga stunder och för mig är du ovärderlig!

Fröberg: Så mycket vi har upplevt och jag vet att vi kommer att uppleva så mycket mer tillsammans! Du är en viktig vän på många sätt för mig!

Hjalmar: En sådan lång vänskap och fortfarande känns allt lika tryggt. Tillsammans med dig kan jag uppleva de goda bitarna från min barndom och jag ser fram emot de nya med!

Ida: Det är så skönt att veta var man har varandra. Jag är glad att jag har dig att uppleva så mycket med!

Carro: En sådan vänskap växer inte på träd... 5 år som verkar som 25! OVÄRDERLIGT!!

Så många mer att nämna... och alla betyder något speciellt just för att NI är NI! Ta åt er, jag menar varje ord! ÄLSKAR ER!

Kom igen nu katrine, du klarar det här. Kämpa på!

Tänk vad många gånger jag intalat mig detta om och om igen. Och varje gång så har jag klarat mig.

Nu har jag just den insikten att jag klarar mig.,.. men det är inte alltid så roligt att alltid behöva klara sig. Skulle vara så skönt att bara våga släppa taget och njuta av nuet. Men helt ärligt talat har jag svårt för det. För jag har alltid fått klarat mig själv, och då är det så svårt att släppa taget och våga lita på vad som komma skall...

Nu är Julen nära och allt blir så påtagligt. För mig är det viktigt att vara nära min släkt och mina vänner. Det är viktigt att Moa ska få bra minnen och upplevelser om Julen.

Jag vill så gärna njuta av julen. Det har jag alltid gjort från jag var liten. Men just nu finns bara viljan att att njuta av självaste julen. Tron om att jag en dag kommer tat göra det är jag helt säker på.. till dess dår jag ta det som det kommer och göra det bästa av situationen.

Som de flesta säkert tänker finns det så många som inte njuter av judt denna helg. Då denna helg kanske rtent av är ett levande helvete för vissa. Så jag sitter tyst en stund, och lägger tankarna på dem som behöver det just nu, oavsett varför...

De som saknar någon som har tagits ifrån dem... De som blir dåligt behandlade av någon... De som känner sig ensam... De som inte har kraften att söka hjälp... Alla de som behöver en extra tanke får det nu. Och det inkluderar mig själv...

Tänk vad livet kan förändras på några sekunder. Jag tänder ett ljus ikväll och ger all den kraft jag har till de som behöver den just nu!

Älskar dig vännen, och finns här för dig- nu & för alltid.

Sitter hemma med en sjuk Moa och tänker tillbaka efter helgens bravader! En bubblande känsla av glädje finns inom mig, jag njuter av känslan!

Helgen började med en födelsedags festa hemma hos Jenny. Åh vad roligt både MOa och jag hade! Sedan var det bad taste festen på lördagen och Moa  var hos Carro! Allt gick så bra! Hon var trygg och allt gick SÅ bra=)=)

Festen blev helt klart en succe. Insåg vilken enorm tur jag har som har sådana vänner! Är så glad att ni finns för mig, oavsett vad- när som helst!

Så här kommer nekännelsen... Jag har fastnat.... Det känns så bra med D. Vill verkligen det här nu. Å det är värt att kämpa för...våga...:)

Det känns som jag ska gå sönder när jag tillåter mig att känna och våga lita på någon. Blotta tanken att bli sårad gör så ont att jag knappt vågar!

Det finns inget jag kan göra  men att vara sårbar är så skört för mig! Fan, ge mig kraft nu! Jag vet ju var jag står. vad jag vill ha. Vem jag är och vilka mål i livet som är viktiga för mig!

Som min mamma sa... Du måste ha lite jävlar inamma i dig! Och så är det, självömkan ger mig inget. Det tar mig ingenstans. Men just denna känsla...rädsla...är så svårt att hantera och ta kontroll över.

Så, vad finns då kvar? Släppa kontrollen och leva å låt leva... Jag vet jag vet jag vet!!

När jag befinner mig i olika känslor så kan jag lätt ta till försvarsställning och intala mig att det har gått för lång tid för att tex. sörja. Jag anser mig inte ha rätt att känna den befintliga känslan som dyker upp.

Även om jag har blivit bättre på att känna så måste jag verkligen anstränga mig för att inte lägga någon värdering i det.. Bara känna!

Det kanske är så att alla känslor inte alltid har något avslut, utan att jag kan känna samma känsla över samma sak om och om igen... men på olika sätt. För det är ju faktiskt så, att var sak har sin tid. När man är redo att ta tag i saker är jag säker på att man får genommleva de känslor som behövs.

Det hanldar alltså om att lyssna till sig själv. Att bara vara och låta var sak ha sin tid. Istället för att bli rädd och fly välja att vara kvar och leva. Istället för att söka bekräftelse, bara lita på sig själv och sin egen magkänsla!Istället för att trycka ner sig själv våga tro på att jag är jag och jag är helt underbar!

Känslan av lycka har jag svårt att helhjärtat ta till mig av. Den väcker på samma gång rädsla. Så rädd för vad som ska komma nu när jag känner lycka. När jag börjar kunna ta åt mig av allt. När jag kkänner att det känns helt enkelt rätt!  

För många gånger har lyckan lösts av med något som gjort ont... När pappa blev nykter blev mamma sjuk och sämre. När jag väntade barn gick mamma bort.. När jag träffade någon som jag gav allt av mig själv till blev jag sviken så pass att jag trodde att jag aldrig skulle känna igen.

Men nu är det ju faktiskt så att arbetet med mig själv och den insikt jag kommit till har gjort att jag är mer medveten om mina egna beslut. Det är ju faktiskt bara jag som kan bestämma över mitt egna liv! Och det gör jag nu. Rädslan över allt detta för inte styra mig, ska inte styra mig!

Så vad kan jag göra? Jag kan få ur det jag känner genom att prata och skriva. Jag kan be om hjälp i de stunder som känns svår. Jag kan välja att leva det liv jag vill, med chansen över att bli sårad, men även över att vinna det jag vill ha i livet. Kärlek och trygghet!

Och i grunden av allt detta så har jag tilliten till mig själv och livet... Det måste jag tametusan ha. Efter allt jag jobbat för och inte en enda gång gett upp. Efter allt jag åstakommit på egen hand. Efter allt!!

kraft....!