Har varit några dagar som kännts konstig nu... Lite orolig av mig. En känsla av att något saknas...

Igår var min kurator sjuk så jag kan inte gå och prata den här veckan. Ska försöka få mig tid till Naranon. Känns jätte viktigt just nu.

Till och från kan det kännas så hopplöst. Frågan varför jag började gå och prata naggar mig. Förut var allt enklare. Jag visste hur jag levde, även om det inte alla gånger var bra. men det var endå en trygghet. Och nu känns det som om matten dragits undan mina fötter och jag ska ensam försöka skapa en ny...

Ja visst. Vissa dagar känns det riktigt bra. men dagar som denna kan vara riktigt svår. Inte så att jag är ledssen, eller deppig. Svårt att förklara. Bara förvirrad och osäker.

Att lita på mig själv är det svåraste jag kan göra. har alltid behövt bekräftelse på att jag gör rätt. Nu ska jag själv känna mig för och handla utifrån vad jag tror blir bäst för mig. I vissa frågor kan det vara riktigt svårt.

Saknar dig Therese. Du var som en syster för mig. Min bästa vän. vet inte hur jag ska göra för att det ska kännas bra för mig. För det gör det inte hur jag än vrider och vänder på det hela. Du är för mig en stor saknad nu. Jag fylls av en stor klump i bröstet när jag tänker på hur du bara försvinner ifrån mig.

Nej, nu ska jag jobba. Då brukar dagen bli till det bättre:)

Moa min älskade. Jag älskar dig!