Det är svårt att skriva, det blir så definitivt....Men den 27/4 somnade pappa in och fick frid. Det känns så overkligt, så konstigt att aldrig få se honom igen. Jag saknar och sörjer den pappa som fiskade med barnbarnen, som bakade och lagade mat åt alla. Smärtan känns olidlig, och däremellan känner jag inget alls- för overkligt och svårt att ta in. Idag berättade hav för Moa och då sa hon att morfar blir stjärna på himlen, en stråle i solen. Och tillsammans med Hobbe och mormor kommer de bli en stor familj igen.Jag hoppas innerligt det, älskade pappa & mamma. JAG SAKNAR ER!