För mig har det varit viktigt att tro på att allt sker av en mening. Och sedan jag började jobba med stegen så har jag insett att det har verkligen varit/är så i mitt liv.

Ibland har det kanske varit mer tröst än en tro, men det ger en trygghet i att allt är precis som det ska vara just nu...

Något jag vet att jag måste träna på är att leva här och nu. Hur ofta har man inte läst och hört om det uttrycket, men när jag ska tillämpa det i mitt liv så inser jag vilken egenskap det är att kunna just det!

Idag är det precis en vecka kvar innan det är beräknat en förlossning för vårat lilla hjärta. Och jag har väntat säkert i två veckor nu på att han ska komma! Så man kan ju helt klart säga att jag börjar bli otålig.

Och det är just i detta som sker, just nu, som jag inser att det är precis som det ska vara JUST NU! Jag behöver träna på att vara här och nu. Och mitt tålamod måste och få tränas. Och vilket tillfälle vore inte bättre än just nu inför förlossningen!

För det finns inget jag kan påverka när det gäller att våran nya familjemedlem ska komma. Det jag däremot kan påverka är vad jag gör med tiden medan jag väntar!

Och det här gäller ju faktiskt inte bara nu, utan i livet i sig! Om vi(jag) stänigt lever med en väntan på vad som komma skall så missar vi(jag) så mycket på vägen! Och det är det sista jag vill!

Så det som har hänt medan jag har väntat så förtvivlat är ju faktiskt små mirakel, och för det är jag tacksam!

Moa har haft en underbar semester med sin faster. Och när hon kom till oss så insåg jag vad tiden går fort! Hon är så stor, vilken stark personlighet hon har!

  Dessutom har jag haft tid att reflektera över mig själv, mitt liv och allt som sker. och det fick mig att känna tacksamhet!

Daniel har hunnit så mycket i vårat hem, som gör att jag(vi) trivs ännu bättre! Det blir så bra och jag trivs så otroligt!

Så all denna väntan har inte varit i onödan,det sker ju så otroligt mycket hela tiden. Frågan är bara om man väljer att se det?