För tre år sedan började jag att arbeta med de tolv stegen. De var lika okänt för mig som för många er som läser nu. Men idag inser jag att det är tack vare arbetet med mig själv som jag lever det liv jag gör idag.

Stegen handlar om att jobba med sig själv, inte få ett fascit över hur man lever när man känner en alkoholist vilket jag trodde när jag började.

Hittils har de flesta steg inte varit allt för svår, det har tagit sin tid men det har helt klart fått mig att vakna och se på mig själv med andra ögon. Men NU så håller jag på med det sjunde steget, vilket jag tycker är det mest utmanande arbete med mig själv som jag någonsin har gjort.

Inte nog med att jag ska komma underfund med mina posititiva och negativa karaktärsdrag, nu ska jag dessutom börja lämmna dem. Jag ska sluta med beteenden som jag inte längre mår bra av.

Inte så svårt tycker vissa, men allvarligt....Jag tycker vissa saker är jätte svårt att ändra på! Det är som att jags ka lämna något och inte alls veta vad jag ska ersätta det med. Svårt att förklara men nog har vi alla någon gång insett att vi människor är vanemänniskor som har svårt att bryta mönster.

Däremot GÅR det om man vill, det är jag helt säker på! Och jag är helt säker att jag kommer att fixa det här, det kanske bara tar lite tid. Men nu är jag redo!

Jag ser det faktiskt som en förmån att vara en enhörig till en alkoholist idag. Det har tagit tid att se mig själv på det sättet. Men utan min pappa som är alkoholist skulle jag nog aldrig ha kommit i kontakt med alanon, där jag får vara mig själv och alltid bli accepterad. För i en alanongrupp sitter vi alla i samma båt, och vet hur det är att ha en alkoholist i sitt liv.

Och hur många jobbar så pass mycket med sig själv att de kan göra upp en lista på positiva och negativa egenskaper och fortfarande känna att man är helt ok. Jag är jag med alla mina karaktärsdrag.