Har ni tänkt på hur lätt det är att nedvärdera sig själv? Jag tycker i alla fall att det är mycket lättare att säga saker jag behöver utveckla, bli bättre på än mina positiva och starka sidor. Och om jag råkar göra ett misstag så minns jag det mycket bättre än något jag gjort jäkligt bra!

Sitter hemma idag och ser hur regner faller ned på mina uteblommor jag köpte för ett tag sedan. Och det var just i denna sekund jag började fundera på just detta...

För jag kan vara så inspirerad över hur alla andra har det, är och lever. Och dessa blommor är ett typiskt exempel på detta! För jag kan verkligen vilja ha gröna fingrar och pyssla om i trädgården/hemmet som alla andra. Och dessa blommor var et tappert försök.

Men i just denna sekund så inser jag också att jag är nöjd med dem. och det räcker väl? Fast att de mest hänger och jag glömmer bort dem så är jag nöjd med min ansträngning i hemmet.

Att alla andra nog mest ser dem som vissna blommor är en annan sak;) Och det är just detta i alla fall JAG vill bli bättre på! Att se det jag verkligen gör och kan glädjas av det!

Andra exempel är tex. när ag bakar. Jag ÄLSKAR att baka, men mina bullar blir andra lika stora, fluffiga eller gyllenbruna som någon annans. Men jag får energi av bakningen, jag blir glas och JAG tycker att det är gott och väldigt trevligt att bjuda på något när nära och kära hälsar på. och än så länge har ingen annan klagat;)

Så idag njuter jag av just de små saker som gör mig till mig! Och jag är jäkla stolt över vissna blommor, lite bränt bakverk och en Moa som har klätt sig själv och anser sig själv vara världen vackarste!