Vilken blandning det är med en gravidkossa som bara sprutar hormoner (JAG) och en sexåring som beter dig som en minitonåring. Då finns inte alltid orken och lugnet kan jag säga...

Säget inte heller att jag är stolt eller nöjd över hur jag betedde mig, men orken fanns bara inte. Moa skrek, jag stängde in mig och tyckte mest synd om mig själv.

Men så kom min kärlek, min räddande ängel. Min familj! Daniel tog över och han gjorde det SÅ bra! Moa kom och bad mamma om ursäkt och det kan jag säga sitter LÅNGT inne!

Så skönt att ha någon att dela dessa stunder med, som kan ta över och låta mig hämta andan. Jag är otroligt tacksam över att han fanns där för både Moa och mig idag!

Han är väl värd en AW med lite god mat och dryck i morgon. Jag älskar dig Daniel, helt klart lite mer för varje gång en sån här sak sker. Det är magiskt och jag känner hur vi som familj växer:)