Härom natten blev jag otroligt tacksam över det liv jag lever idag. Och det fick mig att inse vilken väg både jag och de andra i min familj hargått tillsammans.

Men vissa steg i livet kan jag inte förstå helt ut, för jag har inte varit i den situationen själv. Och det är just att bli en bonus*****. Alltså någon som kommer in i ett barns liv och ska lära känna det lilla barnet och hitta egna vägar som fungerar för at familjen ska växa ihop.

I början när jag träffade Daniel var det jag som tog hand om Moa och ibland var han barnvakt. Jag tog hand om henne under alla vakna nätter eller när hon var sjuk...

Men så inser jag att idag är han lika van hennes ljud och behov som jag! Idag vabbar han lika självklart som mig. Och det här vill jag hylla och uppmärksamma!

Jag menar inte att en bonus mamma eller pappa ska få ett diplom så fort de "tar hand om" barnet. Men idag har jag insett att vägen till att hitta varandra och få starka känslor är inte alltid enkel eller lätt.

Men idag när Moa kan gå upp på natten och lägga sig brevid Daniel, eller att han är hemma med henne när hon är sjuk gör mig otroligt tacksam över hur vi alla har hittat varandra. Och älskar varandra på ett alldeles eget speciellt sätt;)

Jag älskar er Daniel & Moa!

Dessutom har jag haft lyckan att möta de som älskar Moa som vilket barnbarn som helst och som får mig att känan mig som en del av deras familj. Daniels mamma & Pappa med syskon är underbara:)