Ett sånt laddat ord, i olika vinklar! I helgen unnade jag mig att köpa en tidning (Föräldrar & barn) och hittade ett reportage om Hannah Graaf.

Där berättar hon att hon har tre barn med tre olika pappor och att man har så olika syn  på just detta. Henes syn är att hon aldrig skulle stanna i ett dåligt äktenskap utan att hon hellre väljer att gå vidare för att må bra. Och på så vis mår även barnen bra. När hon bloggade kunde hon få många anonyma hatkommentarer.

Och detta har snurrat u mitt eget huvud. Vilken syn har jag/vi på skilsmässobarn?! Jag kommer på mig själv med att reagera på familjer som har barn med olika pappor och mammor..trots att JAG själv har det!

För min erfarenhet är att om båda föräldrarna mår bra så blir det bäst i längden, även för barnen. Sen så kanske det stämmer att vi ger upp för lätt idag...

 Och jag vet att jag kommer att jag kommer att göra allt för att hålla min älskade familj samman. Jag kommer att kämpa de stunder som behöver mer energi och jag kommer att njuta av den "tråkiga" vardagen. För det är precis så här jag vill leva idag!

Menför de som väljer att gå vidare så vet jag att det är inget lätt val. Och trots att jag kan börja att reagera när jag ser någon som har gått skilda världar så är min grundsyn att de barnen kommer att få lika mycket kärlek och omtanke som alla andra barn!

För vem vill egentligen stå där själv med ett barn och känna att, FAN jag klarade det inte?? Men all ni ensamma mammor/pappor där ute. Kärlek är så mycket mer än en kärnfamilj! Jag beundrar hur ni klarar vardagen!(och vet att det är svårt ibland).

Så vad ville jag sägga med detta inlägg? Inte mer än att jag kom på mig själv med att reagera över nåon jag inte ens känner bara för att hon har valt att gå vidare. Så i samma stund inser jag att rädslan bottnar i en osäkerhet. För jag VET att det kan drabba alla!