Har ni någonsin varit med om att kämpa hårt för någonting? Man kan ha jobbat med en viss sak, mot ett vistt mål under en väldigt lång tid och så plötsligt så står man där en dag och känner att nu- NU HÄNDER DET!

Sedan kommer ett tomrum som jag inte alls var beredd på. Hur kan det vara så att man kämpar så hårt för något och när man väl börjar att få det så infinner sig inte lyckan. Jätte konstigt!

Det är som om jag förväntade mig euforisk lycka och inser att det inte var så stort om jag trodde. Det var könt och jag blev glad, men mer än å blev det inte. Och det kanske är helt OK! Det handlar snarare om att acceptera var jag står nu och fundera vad jag ska fokusera på.

Jag är oerhört tacksam att ha nära & kära som gör att jag utvecklas. Tack vare er inser jag vad jag trivs med livet och vad tolt jag är över mina egna framsteg.

Desutom händer det mycket som jag mår bra av just nu, och jag får dela det med människor som betyder mycket för mig.

Mycker kärlek till er alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...