När moa föddes 2005 var caffelatte mammor inne. Man skulle dricka kaffe å fika med vänner som också var hemma å var mammor. Även om jag mest kände mig ensam för att jag var så ung så kan jag intyga på att caffelatte imponerade på mig.

Men idag går jag hellre ut och gå med mina vänner. Vi äter lunch hemma hos någon (TACK SANDRA!!!!) istället för att fika ute på stan. Och det här vill jag hylla för jag ÄLSKAR det!

Samtidigt som man rör på sig får man träffa vänner och prata av sig lite. På så vis får man mer energi, mer pengar i plånboken och mer kvalitetstid med vänner. Love it!

Det är så stor skillnad å att bli mamma när man verkligen är redo för det. Nu säger jag inte att det är kopplat med ålder, vi är alla olika! Men för mig handlar det om att fler än jag går hemma, man är inte ensam. Det handlar om att jag är tryggare i mig själv och vågar be om hjälp.

På så vis njuter jag mycket mer den här gången, allt är inte lika skrämmande. Däremot kan jag säga att "myten" om att man får "tvärtom" morför första stämme rpå mig. Han är liiite mer krävande, liiite mer bestämd och sover liiite MINDRE! Men ändå tar jag det med ro och vet att det inte är för alltid. Moa var ju hur lätt som helst när hon blev fyra.....:-O

Men vad gör det om hundra år?=)

 

Jessica j

23 september 2011 11:11

Helt rätt koncept, umgås hemma hos nån e waaay bättre ;) hoppas vi ses snart!! På måndag kanske jag hänger på er :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...