Vad ska jag börja skriva för att uppfattas rätt, för att få fram det jag känner och tänker? För mig började allt när jag var 22 år och blev mamma för första gången...

Många saker hände i mitt liv och summan av kardemumman blev ev skilsmässa och svåra tankar och känslor när det gällde mitt eget barn. Men med mycket stöd och kärlek av min omgivning så blav allt trots allt bra till slut!

Idag har jag en väldigt bra och fin relation till Moas pappa och Moas och min relation är precis som den ska vara, upp och ned olika dagar beroende på både hormoner och starka viljor på olika håll;)

Men så för 7 veckor sedan kom mitt andra barn och tro mig, jag har varit rädd sedan det visade plus på graviditetstestet att samma sak ska hända igen!

Men känslorna infann sig, min och D´s relation är fortfarande precis som jag vill ha den och jag lever fortfarande det liv jag valt och som jag trivs med!

Men så för några korta sekunder kom kommer tankarna på att JAG ORKAR INTE MER! Kraften är slut efter många nätter av dålig sömn och kanske allt för stora krav på mig själv.

Och funderingarna blir IGEN...är jag ensam om detta?? Har alla det så jäkla bra HELA TIDEN och är humöret alltid på TOPP för "alla anra"??

Som tur är har jag även denna gång underbara människor i min närhet som delar med som om hur det var/är för dem. Och helt plötsligt känner man sig inte så ensam längre.

Och en sak har jag lärt mig den här gången. Det spelar inte roll vad för sorts "problem" man har- jämför dig inte med andra! För min oro kan verka som en bagatell för andra och virseversa... men i slutändan är det fortfarande JAG(Vi som familj) som ska klara av mitt liv...

Så jag konstaterar helt enkelt att det är OK att inte orka. Det är okej så länge jag kan prata om det och dela med mig av mina tankar.

Jag är oerhört tacksam och stolt att ha min fästman vid min sida, tack vare dig så orkar jag så mycket mer. Det enda som behövs är några timmars sömn och några uppmuntrande ord så lyser jag igen. Och då orkar jag vara mamma och sambo igen;)

 

Nathalie

9 september 2011 21:46

Du är så duktig så. exakt ALLA tycker det är jobbigt nångång och lvet är inte alltid topp. Men som vi alla vet kommer svackor och sen glömmer man de som om det aldrig har hänt. Man får säga att man inte orkar. Ingen orkar hela tiden! Vi kämpar och gör det bästa vi kan. Men hjälp och stöd kommer vi långt här i livet. Ta hand om er nu! Kram

http://nathaliiew.blogg.se

Katrine

11 september 2011 11:47

Tack Nathalie! Skönt att höra att man inte är ensam och att det är helt ok=)

 

Sandra

13 september 2011 12:56

Klart man får säga att man inte orkar, jag har själv inte orkat massa gånger men sedan har jag som du skriver fått lite sömn och alla omkring en som stöttar, då känns det bättre. Du är en underbar mamma!!!!! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...