Att  ha vuxit upp med en pappa som är alkoholist har inneburit många konsekvenser i mitt liv. Konsekvenser som påverkat mina nära och kära, mig själv, mina handlingar och mitt liv.

Det var först efter jag insåg att jag var medberoende som jag gjorde ett aktivt val att välja hur jag vil leva mitt eget liv! Och när beslutet var fattat så kämpar jag som bara den för att leva mitt liv varje dag!

Trots denna beslutsamhet så kan känslor och tankar kollidera. Ibland kan jag verkligen tänka att jag vill INTE känna så här. Men käsnlorna bara kommer, och jag måste acceptera att de finns för att jobba bort dem...

En stor känsla som jag får kämpa med är RÄDSLA! Rädd att ta plats, rätt att bli sårad, rädd att känna tillit och trygget, rädd att inte duga, rädd att släppa kontrollen...rädd rädd rädd!

Och så är det bara. Jag är rädd. Men jag vägrar låta rädslan styra! Inte längre!

Ofta när jag går på alanonmöten så inser jag att jag är inte ensam om mina tankar och känslor. Och bara det är så skönt att veta!

En dag i taget...