Att hitta sitt drömboende är inte det lättaste. Det är en utmaning som kräver tålamod, för att verkligen vänta på den RÄTTA lägenheten...eller huset.

Det är viktigt att fråga sig vad vi vill ha, det som är viktigt och hur vi kan få det. Det viktigaste är ju känslan av att det ska kännas som vårat hem. Helt enkelt rätt!

Och jag tvekar inte på att känslan kommer att infinna sig. Boendet kommer att komma. Det är bara tålamodet som  tryter för mig del:)

Igår fick Marta en liten Majken. Vilken känsla, vilken upplevelse, vilket steg! Grattis! Det är en spännande tid som väntar;)

Och det är det för så många fler nu. Boende, barn, förlovningar, arbeten och andra framsteg. Härligt!

 

Daniel

10 mars 2010 08:51

Klart vi kommer att hitta vårat drömboende! Om än vi får ta nån liten omväg via västergatan eller liknande. Det som är så underbart är att vi har samma känsla båda två oavsett vad vi tittar på för lägenhet eller hus!
Är så glad att jag har dig, älskar både dig och Moa! Pussss!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...