Att  ha vuxit upp med en pappa som är alkoholist har inneburit många konsekvenser i mitt liv. Konsekvenser som påverkat mina nära och kära, mig själv, mina handlingar och mitt liv.

Det var först efter jag insåg att jag var medberoende som jag gjorde ett aktivt val att välja hur jag vil leva mitt eget liv! Och när beslutet var fattat så kämpar jag som bara den för att leva mitt liv varje dag!

Trots denna beslutsamhet så kan känslor och tankar kollidera. Ibland kan jag verkligen tänka att jag vill INTE känna så här. Men käsnlorna bara kommer, och jag måste acceptera att de finns för att jobba bort dem...

En stor känsla som jag får kämpa med är RÄDSLA! Rädd att ta plats, rätt att bli sårad, rädd att känna tillit och trygget, rädd att inte duga, rädd att släppa kontrollen...rädd rädd rädd!

Och så är det bara. Jag är rädd. Men jag vägrar låta rädslan styra! Inte längre!

Ofta när jag går på alanonmöten så inser jag att jag är inte ensam om mina tankar och känslor. Och bara det är så skönt att veta!

En dag i taget...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...