Tid, allt som krävs är tid. Jag vet ju det och jag vet att man överlever det mesta. Men saken är att jag inte längre vill överleva. Jag vill leva.

Jag vill slippa smärta och få må bra. Jag vill uppleva alla de bra stunder jag strävar efter. jag vill så mycket, emn nu känns det så oavlägset...

Som det är nu är det så mycket käsnlor på alla sätt och vis, så mycket att jag inte kan se från ett annat perspektiv. Så mycket att jag har svårt att prata.

Jag vet varken ut eller in. Snälla, hjälp mig...låt smärtan försvinna....