Att försonas med mig själv är det bästa jag har gjort i livet. För det är faktiskt så att den enda man måste acceptera och följa hela livet ut är sig själv.

Och om man inte vet vem man själv är, står för och vill så går man hand i hand med en främling livet ut. Det kommer alltid att finnas människor som kommer och går, ger och tar. Och gör mig till den Katrine jag är och blir...

Så jag är glad att jag accepterat den Katrine jag länge sökt efter. Jag är glad att veta vad jag vill och vill ha. Glad att känna trygghet i mig själv, eftersom jag inte känns trygghet så ofta...

och med den tryggheten har jag tillit i livet. jag tror på att allt löser sig till det bästa, oavsett hur smärtsamt är...........