Ikväll har jag varit på Alanon möte. Stolt över att ta mig tid, stolt över att jag känner att det ger så mycket, stolt över vad jag tar tag i..

Beteenden är svåra att bryta, vissa stunder har det känns hopplöst... Men nu känns det mest som en styrka. Skrämmande ibland, men målet är så klart- Jag vill må bra och leva mitt liv!

Medberoende. Det är vad jag är. En följd av min bakgrund, och något jag alltid kommer att vara. Men medvetenheten gör så att jag kan utvecklas och må bra, och den får mig att ständigt kämpa för att bryta mönster.

Att läsa texter som handlar om medberoende är som att slå upp en bok och läsa om mig själv rakt upp och ned. Allt stämmer in....  Vuxna barn dömmer sig själva för hört, vuxna barn har stora krav på sig själva..." Det är ju så det är.

Men jag vägrar låta det förflutna göra mig till ett offer! Jag vill så mycket mer och jag vet att jag kan få det!

Det handlar om att bryta sina gamla beteenden och mönster. Det handlar om att övervinna rädslor och ständigt vilja utvecklas. Det handlar om att vilja ha något mer i livet än det "gamla och trygga".

Tror säkrt många människor väljer det trygga framför det otrygga. Men räcker det för att jag ska vara lycklig? För mig gjorde det inte det, och för det är jag glad...

Annars hade jag inte stått där jag står idag. Haft det jag har i mitt liv just nu. Levt som jag gör just nu. Känt som jag gör, och varit så medveten som jag är....

Så jag tänker på vad jag har att vara tacksam för....!

Idag är det gjort, nu har jag sprungit vårruset för i år! Ett startskott för att träna inför tjejmilen!=)

Det känns bra att ha något att se fram emot, något att kämpa för... det behöver jag. Gick ganska bra idag. Hade mysigt med några från jobbet med en picknick efteråt!

Moa och Daniel stod och hejade på sidan. Tack för hjälpen älskling;)

Nu blir det sängen...sov gott allihopa=)

Sedan jag börjat jobba med mig själv så har ofta tanken om när jag anser mig vara nöjd kommit upp... För är det inte så att vi ofta vill ha så mycket och trånar väldigt intensivt efter det. Men när vi väl har det så försvinner känslan....

Så har jag varit, men idag är det annorlunda... För jag vet att vägen fram till målet är lika viktig som målet. Och om man inte kan känna känslan av att vara nöjd när man väl är där så är det rätt menlöst att sätta mål...

Lika viktigt är det att blicka frammåt. Vad händer sedan, vill jag ha det här fullt ut... Och mina funderingar leder bara til en och samma sak. Ja, ja, ja, jag vill. Jag vet vad jag vill och det gör mig så glad!=)=)

Har aldrig varit så medveten på vad jag vill, har mest överlevt istället för att levt livet. Men genom att hitta ett lugn i mig själv, och träffa människor som totalt bryr sig om vad man känner och tänker så blir målet så mycket tydligare!

Man kan inte älska nåon annan innan man älskar sig själv. Ett uttryck som man hört flera gånger om, men som jag aldrig riktigt tagit in. Men det stämmer ju så bra!

Att älska någon annan gör så att jag känner mig naken, blottad och totalt sårbar. Men det är en härlig känsla, för det är väl så att man måste ge lika mycket av sig själv för att få tillbaka....

Livet ska inte drivas av rädsla.... Och jag väljer att leva!=)