Läkande. Den här helgen har varit så läkande för mig. Jag& Ida åkte med Moa till Rombäck och jag fick återuppleva hur det är att komma hem igen...

Och det var så underbar skön känsla! Jag avundas alla som kan åka "hem". Jag saknar det... Jag är ledssen för att inte kunna ge Moa den biten. Kunna visa hur jag bott, hur jag levt, vem alla är. Men tack vare denna helg och några helt underbara människor har vi kunnat få en liten del av just detta.

Den del som är möjlig och som jag är oerhört glad att kunnat gett moa! Och mig själv dessutom!

Jag tog beslutet att hälsa på Leif. Min dröm av detta var nog att han skulle stå med en öppen famn och hälsa mig välkommen hem. men så blev det inte, även om jag fick komma in på en kopp kaffe. Nu min skatt, min Moa har jag visat dig den människa som betytt så mycket i min uppväxt!

Så nu är jag hemma och lyckan fortsatte inte på min sida. Jag har för tillfället en trasig bil..och just som det var bet jag sönder emn tand... Tråkiga saker kommer i tre sägs det...så jag antar att den uppdatering om detta följer!:/

Men det är bara pengar & materiella ting. Så är det. Jag kan välja att bli arg eller ledssen. Men den kraften behöver jag till annat just nu...:)