Om det är något jag kan säga att jag är så är det beslutsam. Har jag bestämt mig för något så gör jag allt jag kan för att nåt dit! Detta kan ses på både gott och ont.. Men skillnaden idag är att jag gör det för mig själv. För att jag ska må bra!

Att stå upp för mig själv och mina känslor är så svårt för mig! Instikten om att backa och vara tyst sitter hårt i bakhuvudet. Så varje gång jag gör detta skriker hela min kropp att något är fel!

Jag vill bara blunda, fly och inte alls känna vad jag känner just då. Hjärtklappningen blir påtaglig och handsvett är garanterat! Det är faktiskt inte ens så att när jag fått ur mig det jag vill, blir jag lugn. Nej, då om något känns allt bara konstigt och fel.

Det här skulle låta hur konstigt som helst för mig för ett år sedan. Men idag vet jag varför jag reagerar så här. Och medvetenheten är viktig. Hur många är medveten om sig själv, sina innersa känslor?

Om man till största delen av sin barndom varit van att gömma sina känslor. Inte få vara det barn man faktsikt är utan vara förälder redan när man är 10 åt de människor som ska ge mig trygghet blir allt fel redan från början..

Som tur är har jag upplevt barndommen bra på grund av olika människor. Min mamma var min bas, min trygghet och stöttepelare. Att hon var sjuk var en del i sig som fick mig att ständigt vara rädd för döden. Men hon, hon gav miga llt hon kunde och lite till...För det är jag evigt tacksam-jag älskar dig mamma!

Och min låtsas pappa som kom in i bilden när jag var 2 gav min allt det "normala" som jag kunde få. Och den kärlek som varje barn ska se som en självklarhet. Han fick mig att känna vad trygghet och stabilitet var.

Och min pappa? Ja, på sitt vis gjorde ju han allt han kunde och förmådde sig till. Jag vet att vi har olika syn på detta...troligtvis för smärtan vi båda känner för att vara otillräcklig. Men idag vet jag attd et inte handlar om det. Det handlar om en sjukdom som gör min pappa till någon helt annan. En man som blir en pojke, som inte kan ta sin roll som förälder....som nte ger allt det ett barn behöver.

Men det är just detta som har resulterat i brist på trygghet. Och svart på vitt har det speglat mig idag... Trygghet idag är något nytt och så skrämmande!! Jag vill ha detta, det är jag fast besluten om! Men det är så skrämmande att våga lita på en annan människa!

När jag ser att detta vill jag ha! Det här känns så bra att jag knappt vågar ta på känslan! Det är något jag inte bemött förut, mensom jag vet, jag vet att jag vill ha! Så min beslutsamhet finns där och jag kämpar vidare.

Men det är ås vårt att förklara varför denna underbara känsla kan få mig att bli så konstig..För jag tycker om dig D. Det gör jag verkligen, och det är helt underbart helt enkelt!:):)

Och vilken låt är inte mer klockren än Sonja Alden- Du får inte....

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.