Fram till nu har jag känt sån harmoni över julen. jag har älskat att julpynta, bakat och haft fikafrämmande. Men idag blev det en ny vändning när jag handlade julkappar...

Det bara kom över mig. Saknaden efter mamma. Julhysterinsmakt som bara verkar vara till för affärena. Mina negativa tankar om julen. och just då, hatade jag julen...

Men sanningen var en annan. Jag hatar inte julen. Men ibland kan jag känna mig så en ensam... En känsla som helt och hållet ligger på mig.

Så tillsammans med Carro fick jag helt enkelt känna så, jag fick vara ledssen..och sakta men säkert försvann känslan.

Och nu tror jag verkligen på mirakel. För på eftermiddagen fick jag en sån lycklig vändning. Och nu är jag som ett barn på julafton. Som väntar och väntar med sina tindrande ögon.

Jag känner att världen ligger vid mina fötter och det sista som ska överge mig är hoppet...

Hoppet på att jag får den underbara jul jag vill..Hoppet på att hitta mina Kärlek, som kommer att älska mig oavsett vad. hoppet att fortsätta utvecklas!