Ikväll har jag börjat jobba med mig själv. Jag har börjat med de 12 stegen och det känns helt underbart!! Så otroligt stärkande och befriande.

Har lite mer tro till livet, till att jag kommer att lösa sig. Är helt säker att det här kommer att bli en enorm resa att göra för mig själv. Jobbig, men så givande. Det är jag SÅ övertygad om!

Det finns nog inga ord som kan beskriva vad det är jag gör i mitt arbete. Men målet är helt enkelt att må bra i mig själv och inte i andra.

Jag har helt klart påverkats av att växa upp med en alkoholist som pappa. Det kallas att vara medberoende. Nu när jag accepterat de svåra orden återstår läkning, och det är jag redo för nu.

Jag är redo att tillåta mig själv må bra. Förlåta mig och andra som sårat. Acceptera hur mitt liv sett ut och med öppna armar välkomna framtiden!=)

 

Desire

20 november 2009 15:00

jag vet inte riktgt hur man ägnar tid till sig själv men jag håller också på att försöka med det nu! antar att man abra försker tänka på sig själv= och göra saker som får en att må bra!

http://dudesire.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...