När tiden har sin gång läker sakta men säkert sår... Man får distans till olika saker och finner någon sorts inre ro.

Viss smärta försvinner aldrig.. men friden lägger sig som en täcke över alla känslor. Så nu när jag sitter snart fyra år efter att min kära mamma lämnat mig så står jag och har överlevt. Jag kan se saker med andra ögon, och jag känner at jag klarat mig rätt bra..

Saknaden finns ständigt med mig. Men så bra som jag mår idag trodde jag aldrig jag skulle må igen. Känslor jag upplever nu, trodde jag aldrig jag skulle kunna känna. Drömmar jag uppnåt är jag stolt över. Drömmer jag fortfarande har strävar jag med fasta steg mot!

Under första året när smärtan var som starkast hoppades jag på något konstigt sätt att min mamma inte var ensam. Konstigt, när det var hon som lämmnade mig och faktiskt inte lever längre. Men så kände jag!

Idag var jag att jag inte är ensam. Det var kanske det jag var mest rädd för...? Min mamma fick möta så många hon länge saknat. Min mamma står och tar emot de som lämnar oss i stor saknad. Och min mamma finns alltid med mig.

Kärleken mellan ett barn och in förälder är stor, den är vacker... men också väldigt viktig att ta hand om. Och har man gjort det, så fortsätter kärleken att finnas även om människan ifråga försvinner från detta liv.

Det var heller aldrig någon tröst att hon fanns med mig, fast inte levande. Just då hatade jag den kommentaren! Men idag tänker jag den själv... Trots att jag helst av allt skulle vilja krama henne en sista gång.. Prata med henne om hur livet ser ut för mig och fråga henne om hur hon har haft sitt liv....

Jag skulle se henne i ögonen och säga att JAG ÄLSKAR DIG MAMMA. Jag skulle vilja lukta på henne och minnas den doften  för alltid.

Att få se henne en sista gång är omöjligt, men hon kommer alltid att vara den förebild som jag har! Kärleken kommer alltid att finnas. Nu är det viktigt att jag gör allt detta för min dotter. Så hon vet att kärleken fortfarande finns kvar den dag jag inte gör det mer..

JAG ÄLSKAR DIG MOA!

Så till er alla som förlorat någon ni håller kär. Njut av den kärlek som fanns, för den lever vidare!