Det är nog så att rätt många av oss har gett löften till sig själv. Nyårslöftet brukar ju vara en klassiker. Men vilka av oss håller löftet, eller i alla fall refelkterar över vad som har hänt?

Varför gav vi löftet från början?

Jag gav mig själv ett löfte för två år sedan som jag kände så starkt för! Löftet var precis som Sarah sjunger i sin låt.. Jag lovade att bli stark i mig själv och aldrig göra vissa saker igen...

Anledningen var troligtvis för att det fick vara nog. Jag insåg att livet är så mycket mer än att bara vara och leva i någon grå zon. Jag vill leva livet fullt ut, även om det innebär att trotsa sin rädslor och göra sker som känns ovant.

Jag vill känna varje känsla, även om det kan göra ont och vara svårt. För om jag inte känner så lever jag inte heller MITT liv. Livet är ju till för att leva, och låta sig leva!

Så jag tog mig en funderare om löftet har gett mig något?

Tametusan, det har verkligen hänt saker. Det vet jag, det känner jag! Jag vet vad jag vill och står för det!

Visst kan vi alla göra saker vi ångrar, men aldrig mer att jag gör något jag inte vill!!=)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...