Ibland tappar man bara fotfästet & allt väller över. Detta ibland har nästan inte hänt mig... Jag kör på till all kraft är slut.

Näe den väl tar slut är det bara nära & kära som kan hjälpa. De får vara kraften jag inte har längre. Men om de också försvinner så växer känslan av ensamhet ännu mer...

När man mårdåligt tänker man inte alltid på hur man pratar eller uttrycker sig. Och detta beror bara på att känslav av att må dåligt tar över. Ikväll mår jag dåligt över mycket & är fast besluten att imorgon är en dag med nya möjligheter.

Förlåt Moa

Förlåt...

Om det är något jag kan säga att jag är så är det beslutsam. Har jag bestämt mig för något så gör jag allt jag kan för att nåt dit! Detta kan ses på både gott och ont.. Men skillnaden idag är att jag gör det för mig själv. För att jag ska må bra!

Att stå upp för mig själv och mina känslor är så svårt för mig! Instikten om att backa och vara tyst sitter hårt i bakhuvudet. Så varje gång jag gör detta skriker hela min kropp att något är fel!

Jag vill bara blunda, fly och inte alls känna vad jag känner just då. Hjärtklappningen blir påtaglig och handsvett är garanterat! Det är faktiskt inte ens så att när jag fått ur mig det jag vill, blir jag lugn. Nej, då om något känns allt bara konstigt och fel.

Det här skulle låta hur konstigt som helst för mig för ett år sedan. Men idag vet jag varför jag reagerar så här. Och medvetenheten är viktig. Hur många är medveten om sig själv, sina innersa känslor?

Om man till största delen av sin barndom varit van att gömma sina känslor. Inte få vara det barn man faktsikt är utan vara förälder redan när man är 10 åt de människor som ska ge mig trygghet blir allt fel redan från början..

Som tur är har jag upplevt barndommen bra på grund av olika människor. Min mamma var min bas, min trygghet och stöttepelare. Att hon var sjuk var en del i sig som fick mig att ständigt vara rädd för döden. Men hon, hon gav miga llt hon kunde och lite till...För det är jag evigt tacksam-jag älskar dig mamma!

Och min låtsas pappa som kom in i bilden när jag var 2 gav min allt det "normala" som jag kunde få. Och den kärlek som varje barn ska se som en självklarhet. Han fick mig att känna vad trygghet och stabilitet var.

Och min pappa? Ja, på sitt vis gjorde ju han allt han kunde och förmådde sig till. Jag vet att vi har olika syn på detta...troligtvis för smärtan vi båda känner för att vara otillräcklig. Men idag vet jag attd et inte handlar om det. Det handlar om en sjukdom som gör min pappa till någon helt annan. En man som blir en pojke, som inte kan ta sin roll som förälder....som nte ger allt det ett barn behöver.

Men det är just detta som har resulterat i brist på trygghet. Och svart på vitt har det speglat mig idag... Trygghet idag är något nytt och så skrämmande!! Jag vill ha detta, det är jag fast besluten om! Men det är så skrämmande att våga lita på en annan människa!

När jag ser att detta vill jag ha! Det här känns så bra att jag knappt vågar ta på känslan! Det är något jag inte bemött förut, mensom jag vet, jag vet att jag vill ha! Så min beslutsamhet finns där och jag kämpar vidare.

Men det är ås vårt att förklara varför denna underbara känsla kan få mig att bli så konstig..För jag tycker om dig D. Det gör jag verkligen, och det är helt underbart helt enkelt!:):)

Och vilken låt är inte mer klockren än Sonja Alden- Du får inte....

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va' din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Tystanden har varit så skön idag, kan ni tänka er...Det är JAG Katrine so säger detta! Tömd på energi och tom i hela huvudet så orkade jag bara inget annat än att sova. Och jag tillät mig att bara vara...

Idag var jag till in kurator. Så skönt. Förstod att någon fattades, att jag inte hade verktygen för att komma dit jag vill...

Tänk att jag hela tiden fått hört att jag är så stark. Att jag klarar så mycket. Att jag varit med om mycket... Men nu när lugnet infinner sig och känslorna infinner sig helt av sig själv så är jag rädd som bara den!

Att hantera sorg, smärta, rädsla, besvikelse, förnedring...är något jag klarar så mycket bättre än att känna. Känna att jag är förälskad. Känna att jag är trygg. Känna att jag är omtyckt tillbaka.

Förstår det knappt själv. Att det kan vara så knstigt. men det är så! Van att ha det på ett visst sätt i livet, men fast besluten om vad jag vill! Att jag vill ha något helt annat!

Jag vill fokusera på mig sjjälv! Jag vill satsa på kärleken och bilda en framtid. Få en trygghet och leva ett riktigt familjeliv i framtiden! Jag vill ha allt som jag en gång hade, men inte kunde se som den verkliga skatt det verkligen är!

Detta vet jag att jag vill. det är SÅ skönt att känna vad man vill. vad jag ska fokusera på och kämpa för. Och samtidigt känna att jag står med båda fötterna på jorden och känna att jag lever!

Vägen dit vill jag leva varje sekund. Jag vill göra sånt som jag tycker är roligt. Jag vill att vi tillsammans ska göra precis allt som vi tycker är viktigt!

Det finns inga garantier. Jag vet. Jag om någon är en sån som vill ha det. Men vad vore livet då? Hur mycket skulle jag inte ha missat på vägen?

Så jag bemöter rädslan nu. Men en helt annan del av den. jag gör mig själv skör för att få det jag vill ha i livet. Sedan är det bara framtiden som kan visa vad det ger...

Det kan aldrig sägas för lite att man tycker om någon. Moa, mamma älskar dig!

Daniel, jag tycker verkligen om dig.

Syrran & bror för mig är ni betydelsefulla. jag älskar er.

Jag tycker om alla mina nära och kära vänner. Utan er vore jag inte hel!

För stunden ger jag bara upp. låter allt vara. Har inte kraft

Efter regn kommer solsken? Åh vad jag skulle vilja tro fullt ut på detta uttryck! När lyckan kommer till mig så blir jag rädd. Rädd för vad som komma skall. Rädd för att den inte ska vara...

Men som en blixt från en klar himmel så gick jag på en föreläsning med Mia törnblom igår! Detta var så stort för mig! Hon har varit en del i mitt arbete med mig själv hela vägen jag vandrat. Och jag kan verkligen känna igen mig i hennes livshistoria, när hon skriver boken "så dumt".

På så många sätt kunde jag känna igen mig själv i henne. Hennes energi, hennes vilja och ständiga arbete med sig själv! Och att hon trots sin bakgrund verkligen kommit så långt i livet. Hon har lyckats!

Viljan att vilja göra något mer växte inom mig igår. Jag vill så mycket. Jag har nya mål nu!

• I framtiden ska jag berätta mitt livs historia inför människor.
• Jag ska fortsätta att jobba med mig själv. Träna min självkänsla!
• Jag ska göra sånt som är skrämmande för att utvecklas.
• Jag ska våga stanna kvar i det jag vill, men som kan kännas så skrämmande!

När Mia pratade om rädsla sa hon att rädsla handlar om att vilja lyckas! Och där slog det mig, precis så är det! Är man rädd att bli lämnad och älskad så handlar det ju faktiskt om att det är något jag verkligen vill lyckas med! jag vill kunna ta åt mig av någon annans känslor och stanna kvar i något jag vill ha!

MAN MÅSTE VÅGA HA TRO OCH TILLIT!!! Om jag intalar mig själv om att det här kommer att gå bra. Jag är värd att älskas och jag kan lita¨på människor så gör jag allt jag kan för att nå dit jag vill!

Fatta att varje människa tänker 65 000 tankar varje dag och mer än 95% är samma tannkar som igår! Utvecklande??? NEEEEJ!!

Så jag fick ny kraft igår och tog mig i kragen. Har jag bestämt mig för att förändras. (Vilket jag gjorde för 1 år sedan!!!) Så är det jag som bär ansvaret för mitt eget liv!!

Idag kan jag säga att jag har pränatat in" jag är värd att älskas" & "Jag kan känna tillit" skert hundra gånger! Varje gång jag börjat tänkt något negativt så har jag kämpat på. Jag ska klara detta, så är det bara!

Efter föreläsningen gick jag fram till henne & frågade..." Så du menar att om jag har fattat ett beslut och bestämt mig för detta så är det bara att köra på. Oavssett om jag är rädd att bli sårad?"

Och hon svarade: " Ja, gör din sak. Kör ditt race! Och förhoppningsvis hakar de andra på!"

Och så enkelt är det ju faktiskt! För jag kan inte ha kontrol över någon annan än mig själv! Dessutom om jag gör mig och kämpar som fan för att lyckas så mår jag ju bra på vägen. och om det sedan skulle skita sig så har jag mått bra till dess...

Och fått ännu en livserfaraenhet. Kankse inte alltid så roligt när man befinner sig där. Men så nyttigt och berikande!

Så mina vänner, nu ljuger jag för mig själv till jag tror mig.=) För nuet är det enda jag äger. Och jag vill leva mitt liv!!

Och saker händer i mitt liv just nu! Kanske för att jag tillåter det?

Daniel var med Moa igår när jag var på föreläsningen. Det finns nog inga ord som kan beskriva vad detta betyder för mig!

Dels har jag inte så många som kan hjälpa mig med henne. Dels har jag svårt att be om hjälp. Och dels vill jag så gärna att det ska funka mellan Daniel och mig. Så nu finns det svat på vitt! Jag har fallt och jag vill falla, eftertänksamt men med en medveten vilja!

Hur tydlig är vi med våra egna behov?? En viktig fundering...:)