Lyssnade på låten om och om igen efter att min mamma gått bort. Tänkte att det aldrig kommer att vara så skrämmande igen. Att bli lämnas. Känna sig ensam och övergiven.

Men ack så fel jag hade! Tänk vad rädslan kan ske i många skepnader och att man kan bli lämnad på så många fler sätt...

Rädsla behöver inte alltid vara något negativt... det handlar om vad man gör med rädslan. Möter man den och gör allt för att själv må bra, så har man kommit en bit på vägen.

Så varför vara rädd för något man inte vet något om? Varför lägga energi på något som med tiden kommer att lösa sig? Jag vet faktiskt inte, och det är där jag står nu.

Med all kraft kommer jag att fixa detta, jag fixar allt! Jag kommer att få det jag vill, det bara måste jag tro på. Jag tror på att min tid väntar, och jag nöjer mig inte med något mindre. Inte för en sekund.

Ibland behövs en spark i baken, eller en liten knuff för att man ska öppna ögonen. Sedan är det bara tiden som får visa vad som kommer att hända.

Så jag släpper taget.

Jag ber om hjälp och lämnar över till en högre makt...

 

Anna

22 januari 2009 23:51

Jag tänker på dig gumman! Tack för en trevlig kväll, jag ser redan fram emot nästa gång:) Puss

http://annafroberg.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...