Är det så "enkelt" att man bara ska be om hjälp? Så "enkelt" att lura sig själv?

Det ger resultat att kämpa på, bara försöka våga tro på att känslan KOMMER att försvinna. Upp och ned, komma å gå... men den gör faktiskt det. Och när den försvinner infinner sig lugnet. Musklerna vilar, tankarna vilar, drömmarna vilar, rädslan vilar...

Även om det inte är helt över på en natt så känns det så mycket bättre. Nu är det viktigt att stanna upp och inse vad jag lärt mig. Hur jg kan hantera det nästa gång. Och vad jag har insett...

Jag har definitivt insett att det är så lätt att falla tillbaka i gamakt beteenden.. Men att jag snabbare komme rpå mig själv och är medveten om dem. Jag vet inte riktigt om jag har verktygen för att bryta dem på en gång. Men jag är fast besluten att bryta dem. Jag vill må bra!

Jag har insett att jag lever MITT liv. Och precis som jag vill ha det. Det är en ny känsla, ovant och skrämmande...

Jag har insett att det är så viktigt att be om hjälp och våga blotta mig lite. Våga stå för mina känslor... Men det är svårt, svårt, svårt!

Mitt i detta har jag insett att jag är omringad av kärlek! Och jag är så glad att jag ser det! Jag är stolt över alla mina nära och kära...att ha JUST DEM som mina:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är så glad, å tacksam, så lycklig- så RIK! Jag har verkligen underbara vänner som finns där! Idag blev jag överraskad då jag satt hemma och hade sandra med familj på besök. Plötsligt kom Anna och det var dags att svida om!   Jag blev bjuden...

I helgen har jag varit ensam. Har hälsat på kära vänner på dagen och levt i mina mysbrallor på kvällen. Helt underbart! Ikväll kommer mina grabbar hem, det är härligt att få sakna lite för gud vad man uppskattar vad man har!   Jag har startat e...

Det är nog så att när man finner sig i någon form av kris så börjar man att fundera på livet- och döden. Döden i dig är inte så skrämmande för mig. Men att lämna nära och kära är en svårare tanke. Så idag gjorde jag det- jag skriv mitt vita arkiv. Ko...

    När jag började på det jobb jag nu har träffade jag denna underbara människa! Och precis som det kan säga i kärlek så sa det KLICK i vår vänskap! För mig kändes det som att vårat möte var något som var bestämt lång innan vi ens visste det....

Nu har en vecka gått sedan pappa somnade in och kvar är bara rester av tomhet just nu.... Jag önskar jag kunde gråta, släppa ut allt som finns inom mig. Men det går inte!:-(   Det är svårt att få höra olika kommentarer som egentligen ska vara trö...