Att ta åt sig av komplimanger kan vara svårt. Det är verkligen en sak att träna på, och det har jag gjort!

Jag har försökt att stanna upp och verkligen ta åt mig av det folk säger. Igår var en riktig bra dag att träna på... Ja överrlumplades med massor av komplimanger. Och jag sög åt mig av varenda en!

Det kändes så bra och när man tillåter dem att ta plats i hjärtat så växer man! En komplimang kan verkligen påverka så positivt.

Och lika viktigt är det att ge komplimanger och av sig själv. Även det är en träningssak, eftersom det kan vara svårt nog att släppa stoltheten och låta en annan människa få växa.

Allt handlar egentligen om att ge och ta i livet. För mig, personligen, ger det SÅ mycket genom att ge. Det glädjer mig att se en annan människa bli lycklig och växa i sig själv. Och det i sin tur gör att jag får så mycket tillbaka.

Så om vi alla tar vårat eget ansvar, alltså oss själva, så har vi gjort mer än tillräckligt=)

Jag känner verkligen positiv energi nu. Vissa stunder kan jag känna mig så nöjd och stolt över mig själv. Rädd att ta för mycket plats.... rädd att skryta...Men det är faktiskt så. Och det är sån ovanlig känsla. ovanlig, men helt underbar!

Att känna mig nöjd, dels genom mig själv men även genom andra människor i min närvaro, är en enorm känsla och bekräftelse. Det som är ovant för mig är att känna denna känsla utifrån mig själv. Ett behag som bara tillfredställer och känns så tryggt.

Svårt att förklara, men det är just detta som gör mig så stolt... Att känna denna tillit till mig själv och ingen annan. Att veta att jag klarar mig och att jag faktiskt är värd det bästa. Nu är det inte längre bara ord...!

Men så finns det självklart rädsla. Jag är rädd att träffa någon som kommer att påverka mig negativt. Som kommer att ta fram min medbeoende sida somjag till slut inte har någon kontroll över. Jag är rädd att jag inte kommer att kunna se de som påverkar mig negativt, för det har jag inte gjort hittils...

Jag är rädd att tappa allt jag hittils jobbat och kämpat för. För nu är jag nöjd...

Men med ett litet facit i hand angående rädsla så vet jag att den är till för att hjälpa. Den är till för att ma ska ta lärdom och utifrån det fatta klokare beslut.

Så jag tar det med ro. En dag o taget och var sak har sin tid... Jag njuter av denna känsla. Jag lever och jag lär!