När man ska sitta i samtal och prata om sig själv så dras allt till sin gräns, det krävs reflektion och eftertanke över hur man själv tycker att man är. Vad som är ens positiva & negativa sidor.

Och det är precis vad jag ska göra. Jag ska ha mitt första lönesmtal. Och eftersom det är sak jag aldrig gjort förut så finns det lite nervositet där. Men positivt eftersom det får mig att stanna upp och fundera.

När jag började att jobba på mitt jobb för ett år sedan så stormtrivdes jag från första stund. Jag kände att jag fick utvecklas, vara mig själv och det var  en utmaning!

Så nu är det viktigt att känna, hur har jag det nu? Vad vill jag?

Och helt ärligt så trivs jag lika mycket. Jag känner att det är en plats som jag får växa i och som tror på mig. Jag känner mig som en del av en familj.

Och där har jag svaret, för det är precis vad jag saknat. En familj där man är älskad för den man är. En familj som stöttar, uppmuntrar och tror på mig. Och nu har jag det=)

Även om det inte alls en ursprungsfamilj och en stor släkt så är det själv känslan som är så viktig. Låter det konstigt? Ja, jag kan förså det. men jag vet vad jag menar och det är verkligen som en pusselbit har kommit på plats.

De stundr som var som svårast hade jag min arbetsplats som ett andrum. Där kund jag göra det jag tyckte om, kände utmanade mig och som stöttade mig i alla väder. Så oavsett hur svårt det är att tro för andra så trivs jag så bra med jobbet. jag är glad att jag hamnade där just när jag gjorde det. Och jag tror att det var någon mening med det hela...