Jag hade glömt at det var precis så här jag tänkte, kände och drömde när jag mådde som sämst. När jag kände mig vilsen och ensam och fängslad i dina armar...

Låten får mig att känns så mycket! Mend et är helt andra känslor motför när jag satt och lyssnade på den med sorg. Idag vet jag att jag klarade att lämna allt som jag var uppe i då. Jag klarar att kämpa för att må bra.

Jag är värd att må bra och jag har upplevt det! Jag är värd att älskas på ett sätt som både ger och tar. Som får mig att bli bekräftad som människa. Jag klarar mig utan dig!

Men idag vet jag också att det inte är så lätt som jag trodde det skulle vara om jag bara lämnade dig. Jag vet att livet har sin lilla gång och beteenden faller inte bara bort av sig själv.

Men texten är så klok, så sann. Visst är det bästa att läka helt först, innan man/jag träffar någon ny. Visst känner jag att det finns mer andrum för mig själv, men ensamheten är inte alltid lika rolig. Visst har jag mer tid över för mig själv, jag drömmer mer och har privat mina vingar. Men, det finns fortfarande ett men...

Livet har sin lilla gång. Det gäller att leva här och nu. Att se vad man har just nu. Att se vad jag är nöjd med hittils. Att se vad jag vill och vad jag vill fokusera på är viktigt just nu.

Till dig T, jag vet mer än du tror....