Oj, plötsligt står man bara där och ser att tiden har gått och saker har hänt. Jag känner inte längre någon saknad över det liv jag levde, jag slr inte på mig själv för allt jag gjort. Jag plågas inte av männiksor som gjort mig illa. Och allt detta har blivit möjligt för mina egna val.

Jag väljer att må bra, jag väljer de människor jag vill ha runt mig. Jag väljer att försöka ta och ge kärlek. Jag gör varje dag nya val som jag vill kunna stå för.

Men rädslan över att hamna i situationer som jag inte kommer att må bra av finns där. Jag är rädd att göra "fel" val som jag kommer att ångra. Däremot får rädslan inte göra så att jag inte väljer att leva det liv jag vill.

Rädslan ska sanarare göra så att jag strävar frammåt och tänker till en extra gång innan jag tar ett beslut. nyttig rädsla? Jag tror faktiskt det...

Så var står jag nu i livet? Jag står med ett tonvis kilo lättare hjärta, jag känner att jag kan andas och är värd att må bra. Jag står med erfarenhet som kommer att påverka mina val för framtiden. Jag mår faktiskt bra.

Mitt eget mående går knappt att jämföra motför ett år sedan. Nu är jag känner mig ledssen gör jag det av helt andra anledningar. Och dessutom kan jag känna vad för känsla jag har. Om jag är arg, ledsen, besviken...

Jag är fortfarande ledsen. nerstämd. Tror att arbetet med självänslan måste ta ett nytt grepp. För det går så fort att hamna i de gamla(och dessutom igenkännande) spår.

Jag vet. just nu behöver jag få vara ledsen. Jag behöver mycket sömn. Men en stor skillnad är att just nu behöver jag närhet, och det har jag inte känt förut. Jag har velat varit ensam.

Men nu vill jag njuta av närheten till min dotter. jag vill njuta av närheten av mina nära och kära. Jag vill kunna stanna upp och ta åt mig av de kramar jag får. Beröring är så viktigt! Så läkande..:)

Så just nu flyter allt sin lilla gång. jag följer med och väljer vilken riktning bara... Undra var jag hamnar?