Det kan vara väldigt förvirrande när man arbetar med sig själv och avgöra om det är min destruktiva sida eller om det är "normalt" att göra vissa saker. Nästan rädd för att göra fel...

På vägen har det blivit lite difust med vad jag vill... Vissa stunder känns så säkra. då bara känns det rätt. Men andra stunder kan vara så svår. Rädd att köra på som jag alltid har gjort och må dåligt sedan.

Jag vet. Se det positiva. Våga se att det faktiskt har hänt saker. Men det gör jag. Men man är inte dummare än att man är väldigt duktig på att lura sig själv.

Har inte samma utbyte att festa som förr. Eller söka bekräftelse genom att vara någon annan än mig själv. Nu kan jag tycka att det är så givande att ha ett bra samtal. Prata med en människa som jag känner ger något tillbaka..

Petik? ja, jag har kanske blivit det. Men det är lika bra att inse att petig är inget jag har varit förut. Så skönt att kunna välja de människor jag verklogen vill ha kontakt med. Så skönt att vara jag, och om ma inte gillar det så finns det ju ingen mening med kontakt.

Ibland kan det vara så svårt att förklara vad jag verkligen menar. Jag dömmer inte på något sätt andra människor och deras val. Vem är jag att dömma? Jag är fortfarande samma gamla Katrine med ny insikt i  livet.

Jag ser mig varken bättre eller sämre än andra. Jag ser mig för första gången som en av dem..

Många tror att jag tycker att festa är destruktivt. Så är absolut inte fallet. men mitt sätt att festa på har varit destruktivt. Det har varit destruktivt för jag har gjort saker jag inte kan stå för- varken för mig själv eller någon annan. Det har varit destruktivt för jag har inte alltid velat festa, men följt missbrukarens bettende.

Allt jag tycker har varit destruktivt innnebär absolut inte att jag tycker att det generellt är fel. Men just då var det fel för mig..

Nu försöker jag att välja saker jag vill göra. Jag vill kunna stå för allt jag gör. för mig själv och andra. Det är min grund till att må bra.

Blev allt ursäktandes nu? Nej. faktiskt inte.Men jag vill förklara hur jag menar med saker och ting så mina nära förstår mig. Så mina nära känner att de kan prata med mig om allt. Så de vågar fråga om de undrar något.

För hur det än är kan jag bara stå för mig själv. Och det gör jag nu. Och för det är jag stolt.